Aftonbladet – 29 augusti 1864, sida 2

om kom för att bringa trid öfver jorden! å en befallning, som är vida för mer än sanhedrims, eller prests, eller segrares, sär -om himlarne äro högre än den smutsiga oftfläck, på hvilken, utan Honom, man -ndast skulle svärma och kräla och lefva ett kort ögonblick, likt insekten, som danar i solskenet för att dö vid dagens slut. Jag är en fredens man. Kunde jag väl utsärda att se mitt land förhärjas al beväpnade skaror och söndertraumpas af bästare hofvar? Jag älskar min nästa såsom mig jelf. Kunde jag uthärda att veta att hans vand dagligen grep om sin broders strupe? Jag har lärt af min Herre och Mästare att alla äro bröder, belägrande och belägrade, omare och barbar, jude oc: hedning, slaf eller fri. Om de äro oense, borde jag inte då söka försona dem? Om deras svärd hota hvarandras bröst, borde jag inte då stiga iram ewellan dem och bjuda fred? På hvars vefallning frågar du mig, Matbias Boethus on? Jo, på Hans befallning, som kom till ig, och du kände Honom icke. Som predikade för dig, och du ak:ade Honom icke. 3om kunde hafva räddat dig i tid irän der t ra jammern, och du angaf Honom och iömtde Honom och aflifvade Honom på den ier kullen der borta! (Foris.) ————— AA — En origivel rättsfråga var för någon :tid sedan i England föremål för domstols behand. ing, Frågan var: om det är en stadsinvånare iitåtet att hafva djur, hvilkas larmande är granns skapet till allvarsam olägenhet. Hr Ahrahem styrkte med vittnen, att hans granne. hr Minder, hade en tupp. som på 25 minuter gol 130 gsvser. Den lärde doniuren fällde det utelag, mit en menskliga natu icke kan stå ut med tt så förskräckligt galande och dömde br Mine r att böta en shillmg i skadeersättning. Nu rågag: Huru många gånger på dagen får en