dan var långt framskriden och den följande dagen var sabbat. Han befallde derför, att de tvenne fångarne skulle föras frans midt i salen; och med en sträng blick på de anklagade började han sina frågor 1 en hård och sträf ton, som snarare antydde hämnaren än domaren. Calchas milda blick och lugna hällnivg bildade en slående kontrast mot Nasins rynkade panna och blixtrande ögon. Ditt namn, gamle man ! sade den sednare helt tvärt. ?Nämn ditt namn och din härkomst. Calchas, son af Simon, son af Manahem, af huset Manahem och Juda stam?, var svaåret. N Är du inte broder till Eleazar Ben-Manahem, som sitter der borta såsom en medlem af Sanhedrim, inför hvilken du här stär till ansvar? Innan han svarade kastade Calchas en förstulen blick på Eleazar, som tvang sig alt besvara den. Det var någonting 1 den äldre broderns anvsigte, som tvang den yngre att vända bort sva ögon och slå ned dem mot marken. Den häftige, gamle presidenten, som blef otälig ölver dröjsmälet, utbrast häftigt: Se så, se upp, karl! Här hjelper inga undanflykter. Kom ihåg deras öde som våga ljuga inför Sanhedrim!? Calchas fäste sina ögon med en mildt förebrående blick på ordiöranden. Jar etår inför eu högre än du, Mathias son al Boethus?, sade han; ?inte heller behöfva Manahems ättlingar uppmanas att tala sanning inför Gud och menniskor!? Har du hört den anklagelse som Johanocg af Gisecla framställt mot dig? fortior Nasin. ?Kan du besvara den med öppen psare och rent hjerta?