Aftonbladet – 27 augusti 1864, sida 2

— Sistlidne onsdag på eftermiddagen. under den svåra storm som då rasade och alltsedan fortfarit, räddade en person 2:ne menniskolif. Förloppet härvid är följande: En äldre man, boende på Möja, beläge norr om Kanholmsfjäden i Stockholms skär ård, var tillika med en gosse på uppseg ing hit till bufvudstaden med en mindre segelbåt, försedd med 2 sprisegel. I båter hade han någon strömming och andra effekter till afsalu. Kommen utanför Stora Högarn, hade ett skot slagit mössan från huf. vudet på gossen. Man vände genast för att segla tillbaka och återfå mössan, men i vändningen kantrade båten och allt hvarmed båten var lastad gick förloradt. Båtens besättning höll sig fast vid kölen, men omedelbart derefter, besynnerligt nog, kantrade båten om igen och kom på rät köl, dock utan master och segel. Den våldsamma sjön var troligen orsaken till detta. Gubben och gossen kunde då inkomma i båten. Den förre höll sig fast akterut och den sednare förut, men som båten, full af vatten jemte deras egen tyngd, dock sjönk så djupt att ibland endast deras hufvuden syntes, stundom slog sjön helt och hället öfver dem, fortforo de att alltjemt uppgilva nödrop, helst begge ej kunde simma. Ett fruntimmer af en derstädes på sommarnöje boende familj hörde nödropen från sjön och skyndade ögonblickligen att skaffa hjelp. En dräng hos skeppsklareraren Hellsten, egaren af ön, hastade att lösgöra en båt och rodde ut samt styrde båten rätt emellan de begge nödställda, hvaraf endast hufvudena syntes öfver vattnet. Båten var då så djupt sjunken, att drängen kunde ro fram med sin båt öfver deras, och det var nu hög tid för deras räddning, ty efter deras egen utsago hade de endast kunnat hålla sig uppe 4 minuter till. Sedan drängen lyckats att rädda dem, tog han äfven deras Båt på släp tillbaka med sig, och komna lyckligen i land på Högarn, blefvo de af välvilliga menniskor försedda med torra kläder och fingo något varmt uti sig, emedan de voro alldeles utmattade af köld och ansträngningar. Drängens raska beteende erkändes af alla. (Dp. A.) — En dalkulla, som i onsdags afton med en mjölkbåt skulle segla hem till Waxhol. men, observerade utanför Blockhusudden en på sida liggande segelbåt. Hon styrde genast till stället, och det befanns då att segelbåten kantrat och dess besättning, -5 kanonierer, fallit i sjön. Fyra af dessa