I måndags hade en deputation från de jutska enklaverna i Slesvig audiens hos konungen, för att öfverlemna en adress, med 1036 underskrifter, samlade på en enda dag. Adressen lydde sålunda: ?Allernådigte konung! Med innerligt vemod ha vi nottagit budskapet om hvad E. M:t nödgats afstå till den öfvermäktiga fienden, och det träffar oss inbyggare i de jutska enklaverna i Slesvig djupast, i det vi skola skiljas från Danmark. Danmark är vår moder, vi hennes barn från Arilds tid, och vi älska detta värt fädernesland, ha funnit oss godt dervid, och nu skola vi slitas derifrån, från friheten, öfverlemnas åt dem som ej ha sinne för hvad danskt är, våra barn förtyskas, bära fiendens tecken och vapen, samt möjligen komma att bruka dem mot vårt nuvarande kära fädernesland ; men önnu har det ieke skett, ännu äro vi danskar, ännu kunne vi närma 0ss vår landsfader — och vi komma, nedlägga