BLANDADE ÄMNEN. Om Lambert-epidemien i Paris skrifver Handelstidningens korrespondent: Har ni sett Lambert? Hvar är Lambert? Har man inte fått tag i Lambert? Det är dagens fråga i Paris. Ni tror kanske att jag skämtar. Långt derifrån. Jag är i det allvarligaste lynne, man kan tänka sig, och har just satt mig ned för att skrifva en rätt seriös korrespondensartikel. Men det är korrespondentens pligt att först och främst berätta hvad som för tillfället mest tager uppmärksamheten i anspråk på den plats, der han uppehåller sig. I Paris är det för närvarande question-Lambert eller, rättare sagdt, Lambert-epidemien, som på några dagar med förskräcklig hastighet utbredt sig öfver hela staden. Det är sannerligen ett fenomen att se en hel stad med bortåt ett par millioner menniskor icke sysselsätta sig med annat än ett nonsens en dumhet, en barnslighet, ett intet. Det är icke löjligt, men rysligt att höra hvarenda menniska fråga: har ni sett Lambert? Hvar man kommer, samma fråga. På boulevarderna, i kafåerna, på börsen, 1 teatrarne, i enskilda sällskap, från omnibustaken, från båtarne på Seine, från murarställningarne, från sprättarne i ChampsElysåes, från gaminerna på Pont-Neuf, öfverallt. från höga och låga, från gamla och unga, i hvarenda vrå af Paris detta oupphörliga: har ni sett Lambert? Det är så att man kan blifva galen deråt. Man tror sig slutligen i ett enda olossalt därhus... har ni sett Lambert? Och det rysligaste af alltsammans är att man slutligen öfverraskar sig sjelf med att fråga: har ni sett Lambert? an träffar en vän på gatan och i stället för att fråga honom huru han mår, spörjer man endast: har nisett Lambert? Och han svarar med samma spörjsmål: har ni sett Lambere?t Aldrig har väl en epidemi utbredt