den rysliga illgerningen passerat, utan al hela Frankrike. Från grefve C. H. Anckarsvärd ha vi emottagit ett slags reklamation, hvilken vi här nedan meddela, ehuru den är affattad i sådana ordalag, att det vill synas som förfaltaren dervid gått ut från den förutsättningen, att vi skulle vägra dess införande och derigerom få tillfälle att ytterligare fara ut mot oss i något annat blad. Vi införn skrifvelsen med diplomatisk noggrannhet både i ortografi och kommatering, emedan vi icke på eget bevåg vilja göra förändringar, som kunde ge hr grefven uti den mycket relliga stämning, hvari han på sednare tiden synes befinna sig, anledning att klaga öfver tidningsdespotismens öfversitteri.? Hvad sjeliva saken angår och då den ädle grefven säkerligen långt bättre minnes hvad som passerade t. ex. år 1809 eller 15823 än hvad som skedde förlidne år och förhandlingarne inom Stockholms läns landsting, så vilja vi endast erinra derom, alt Aftonbladet allsicke gjorde grefve Liljecrantz till föremål för nägra hätska angrepp, utan endast lemnade referater af förhandlingarne i landstinget, hvaraf det syntes, att dessa förhandlingar icke företedde hvad man plägar kalla parlamentariskt skick, utan alltsom oftast öfvergingo till ett temligen 007dentligt colloquium familiare, att ordföranden oupphörligt grep in uti diskussionen, förfäktande den ena eller andra meningen samt framställde propositioner i enlighet med hvad han ansåg lämpligast?. Det är mycket möjligt, att grefve Anckarsvärd anser en dylik uppfattning af en ordförandes ställning i allmänhet vara den riktiga eller att han anser densamma specielt inom landstingen vara af nödvändigheten förestalvad; det skulle till och med kunna tänkas att flertalet af landstingsmän kunde finna en dylik metod förträflig eller oundviklig; men äfven om så vore, så borde det icke kunna innebära något hinder för dem, som hysa en annan mening, som gerna vilja taga kommunalfribeten på fullt allvar och anse en viss parlamentarisk ordning vara nödig och möjlig i alla slags offentliga förhandlingar, att söka göra denna åsigt gällande och framställa sina anmärkningar mot det efter deras tanke oriktiga. Att antalet af dem, som omfatta en dylik mening i denna sak icke är ringa visar sig af de anmärkningar mot grefve Liljecrantz utnämning till landstingsordförande, hvilka varit synliga i flera tidningar af olika politisk färg. Vi tillägga endast, att hr grefve Anckarsvärd visst icke är det enda, men ett bland de mera illustra exemplen derpå, huru man kan gilla och finna ytterst naturligt allt möjligt klander från pressens sida, till och med tycka att det icke är nog skarpt eller tillräckligt bittert, så länge detta klander öfverensstämmer med ens egna åsigter eller vänder sig mot dem man sjelf är bågad att angripa, men deremot finner alla anmärkningar från pressens sida, som stödja sig på en annan åsigt och uppfattning än ens egen, innebära idel oblyghet, despotism och öfversitteri. Den insända uppsatsen följer: Till Redaktionen af Aftonbladet! Med anledning af en Artikel uti Aftonbladet för den 22 dennes, anhåller jag, om benäget införande af hosgående swar. -— Med fullkomligaste högaktning har äran teckna C. H. Anckarsvärd. Grefwe. Till redaktionen af Aftonbladet! Under Stockholms Landstings sammanvaro förlidet år, lästes uti Aftonbl:t ett utfall emot Landshöfdingen Herr Grefve Liljecrantz sätt, alt leda öfverläggningarne inom Tinget. Detta utfall, till innehållet lika ogrundat, som i ordställningarne, i högsta motto opassande, väckte inom Tinget, en allmän förtrytelse. Det tillkom undertecknad, att såsom genom Tingets wal, hedrad med vice Ordförandeplatsen, vid Tingets afslutande, å Tingets wägnar, besvara Herr Ordförandens afskedshälsning; och ihågkommande den missbelåtenhet, med hwilken jag åtskillige gångor, under min långa lefnad erfarit, huru litet sådane tal, understundom varit öfverensstämmande med deras tänkesätt, i hwars namn talen höllos;. understälde jag, en större del af Församlingen, hwad jag vid tillfället ämnade yttra; och fann därvid, ett allmänt godkännande, blandat med några äsigter, för ett mera accentuerat uttryck af Tingets ogillande, öfver Aftonbladets, lindrigast sagt, lika obefoade, som orättvisa antall, emot Herr Grefwe iljecrantz; hwilket jag likwäl tog mig friheten föreställa mina vänner, såsom under Tingets värdighet, att vid ett sådant tillfälle, i mera bestämda ordalag uptaga. Då Aftonbladet för den 22 dennes å nyo återkommer med samma lika hätska, som otillbörln angrepp, emot Herr Grefwe Liljecrantz, med tillägg, af det oblyga förmenande: att LandsIöfaimgen Grefve Liljecrantz sätt, att sköta Ordförandeskapet i Stockholms Läns Landsting, väckte en obehaglig upmärksamhet i hela landet ; har jag ansett mig förbunden afgifva den sanningsenliga förklaring: att någon obelåtenhet med Herr Gretwe Liljecrantz Ordförandeskap, på intet vis förmärktes inom Tinget, hwilket däremot genom undertecknad förklarade sig därmed väl belåtet. Då det utgör en, af den frie medborgarens oskattbara rättigheter att klandra F.mbetsmannen, när han därtill lämnar grundade anledningar; så är det äfvenväl hans pligt, att taga dess förswar, emot orättvisa anfall; och af alt Enväl de, är twifvelsutan Tidningsdåspotismens öfversitteri, det olidligaste, och mäst förnedrande af alt. Hvad åter angår Aftonbladets yttrande: om olämpligheten af, att såsom regel anställa Herrar