någon i Labastide varit synlig. Den 26 kl I på morgonen kom han, mycket smutsig och trött, till Maurau. Han ömsade de kläder, beställde sig skjortor och visade sig innehafva guld och banknoter, sade s vilja köpa jord derstädes och friade til dottern i det hus der han togit in. Dent Mars var han i Girosp och lät der undfallc sig besynnerliga yttranden. Då han för sökte komma öfver spanska gränsen ble han dock gripen af en maire, en fältarbe tare och en ung flicka. Han igenkändes vara flyktingen från Narboune och hans rätta namn befanns vara Jacques Latour. Han förnekar inför domstolen all vetskap om ordet. Han säger sig ha tagit et falskt namn för att undslippa att bli gripen som rymmare. De 1700 franes, som man funnit hos honom, säger han vara en de af en summa om 3000 francs, som han år 1852 gömt i närheten af Toulouse. Hvares han uppehållit sig de 36 timmarne innan han visade sig i Maurau kan han emeller. tid icke förklara. Ingen kan säga sig hafva sett honom under denna tid. Kammen ock blyertsstiftet, som man funnit vid Raymonde Bergås säng, vill han ej kännas vid. Han säger sig aldrig ha haft någon skäggkam. Emellertid uppgilva flera af hans fordng medfångar, att han verkligen egt en dylik kam och tro sig till och med igenkänna der ifrågavarande såsom Latour tillhörig. Den andre anklagade är en å förnuftets vägnar illa utrustad person, enligt hvad anklagelseprotokollet säger. Bevisen mot ho. nom äro ej så starka som mot den andre anklagade. Det som svårast vittnar mo: honom är en tvätterskas utsago, att han till tvättning hos henne utlemnat en blus, en skjorta, en strumpa och tre näsdukar, hvilka varit alldeles öfverhöljda med blod. Den anklagade förnekar detta, ehuru han kunde förklara denna omständighet deraf, att han den 3 Mars blifvit sårad i benet. Ransakningen följes med största intresse ej endast af befolkningen i den trakt, der den rysliga illgerningen passerat, utan af hela Frankrike.