Aftonbladet – 26 augusti 1864, sida 2

hedrims händer, hänskjutande till församlingen, huruvida jag har öfverskridit min myndighet eller falskeligen anklagat en man för ett brott, som jag ej förmår bevisa. Jag anhåller endast om det öfverseende, man kan vara skyldig en krigare, som har stadens försvar om hand, och som är rädd för allt som kan sätta dess säkerhet i fara, Af hvarje härvarande medlem, utan ett enda undantag, från Mathias Boethus son till Phineas af Nehemiah hus, vill jag utbedja mig ett tåligt lyssnande till mina ord. Der står den man som jag i dag vid middagstiden lät gripa, just som han kom direkte från Titus, bärande ett bref, adresseradt till en viss hedning, som bor i Eleazars hus, hvilken äfven står här framför er. Var det icke min pligt att genast framlägga en sådan sak för rådet? och var det icke lämpligt att rådet hänskjöt en så vigtig fråga till Sanhedrim?? Mathias såg skarpt på telaren och tilltalade honom sålunda: ?Du döljer dina tankar för dem, till hvilkas ynnest du vädjar. Johannes af Giscala, du är icke någon så oöfvad krigare att du afskjuter din pil utan att veta hvar den Skall träffa. Tala ut din anklagelse, ärligt och oförskräckt, inför denna församling, eller också tig helt och hållet.? Sålunda uppmanad kastade Johannes en forskande blick på de ansigten som voro vända mot honom med vexlande uttryck af nyfikenhet, vrede, uppmuntran eller misstroende. Derpå såg han oförskräckt på presidenten och framställde sin anklagelse sådan som han redan förut hade framställt den inför rådet. Jag anklagar Eleaxar Ben-Manahem, sade han, ?för förräderi, och dessa båda män för att vara hans verktyg. Må de bevisa sin oskuld em de gitta. (Forts. följer.)