Aftonbladet – 25 augusti 1864, sida 2

grann man af det gammaljudiska partiet, hvars åsigter stodo i öfverensstämmelse med Eleazars, och som dessutom hyste personlig vänskap för denne beslutsamme entusiast, men hvars oböjliga envishet icke af några slags konsiderationer kunde förmås att i ringaste mån afvika från den pligtens smala stråt som hans höga embete ålade honom at iakttaga. Hans höga ålder och stränga yttre utöfvade ett betydande inflytande på hans landsmän, hvilket ytterligare ökades af det höga embete han hade beklädt; icke heller var han mindre högt skattad derför att hans stränga och dystra lynne, som visserligen förskaffade honom få vänner, icke gaf vika för något inflytande eller gaf honom något tillfälle att visa några af dessa menskliga svagheter, genom hvilka en menniska vinner sin nästas tillgifvenhet, medan hennes förmåga att beherrska på samma gång förminskas. Hans ansigte var mycket blekt och allvarligt nu då han med högburet hufvud intog sin plats, och hans mörka, sida drägt, på grund af hans fordna prestembete prydd med vissa mystiska symboler, tycktes förträffligt öfverensstämma med karakteren af en sträng och obeveklig domare. De andra medlemmarne af församlingen, ehuru olika till anletsdrag och gestalt, utmärkte sig alla för en familjelikhet, som förmodligen ledde silt ursprung från likhet i vanor och åsigter, icke mindre än i en gemensam natiönalitet och deltagandeti en gemensam fara, som dagligen allt mera ökade sig. De mörka, blixtrande ögonen, den gulgrå hyn, de svällande näsborrarne och det böljande skägget voro inga mer utmärkande kännetecken för hvarje individ i församlingen, än den långa, svarta manteln och uttrycket af sträng, outgrundlig värdighet; men äfven dessa allmänna kännetecken voro icke så påfallande som en vises olycksbådande skugga, hvilken låg utbredd ötver allas anleten. (Forts.)