Aftonbladet – 25 augusti 1864, sida 2

härstädes och skrida till ett klart och opartiskt bedömande af den sak som kommer att framläggas inför dem. Ingenting har ännu blifvit bevisadt mot Eleazar Ben Mavahem, ehuru hans bror och hedningen, som mäste svara i samma mål, få lof att hållas i fängsligt förvar. Jag röstar derföre för att rådet nu måtte upplösas, men att det dock, i betraktande at tidernas öfverhängande fara, måtte hålla sig färdigt att inom en timme åter sammanträda för Judas välfärd och den Heliga stadens räddning.? Just som han upphörde att tala och innan de allvarliga rådsherrarne stego upp för att aflägsna sig, hördes ett klagoskri på yttre sidan af förgården, som isade allas jertan, då det i vilda toner, som ej tycktes komma ur något menskligt bröst, upprepade sin hemska varning: Ve öfver Jerusalem! Ve ötver den Heliga staden! Synd och sorg och jemmer! Ve öfver den Heliga staden! Ve öfver Jerusalem!? KAPITLET VIIT. Sauhedrim. Den högsta domstolen hos juderne, som dömde i saker rörande nationens religiösa och politiska välfärd, och från hvilken ej något vad egde rum, var sju tioeller rättare sjuttiotremannarådet, eller det så kallade Sanhedrim. Denna domstol ansågs uttrycka och omfatta hela nationens åsigter, enär den bestod af så många ledamöter, att de, fördelade efter stammarne, skulle ha utgjort sex ledamöter för hvarje stam, utom en president, som ledde domstolens förhandlinvar. Den sednare, som kallades Nasi eller ursten af Sanhedrim, måste nödvändigt vara af lysande börd, vördnadsvärd genom sin ålder och utrustad med vidsträckt ertaenhet i alla ämnen som stodo i samband med Jagen — icke endast den verkliga lasen, sådan den genom inspiration blifvit rifven, till ledning för det utvalda folket,