Aftonbladet – 23 augusti 1864, sida 2

INVJälBe VECVOTAHUT 61 HOLIUHRaGITLELSTRAD TELL Om de tyska stormakternas planer med hertigdömenas regering råder ännu mycken oklarhet. Österrike vill icke tillåta någon provisorisk regering i Slesvig och Holstein, med mindre förbundsdagen får deltaga deruti; men detta önskar icke Preussen, som helst ser att styrelsen öfvergår till en Preussisk ståthållare, en prins af konungahuset. Det ämnar derför icke göra något förslag hos förbundsdagen, utan helst lemna initiativet åt Österrike; men detta vill återigen icke skilja sig från Preussen, och sålunda förföll tills vidare planen om en gemensam styrelse. Förslag härom säges åtminstone uti Neue Allg. Zeit. vara högst osannolikt. Afven i en annan vigtig punkt råder oenighet mellan stormakterna. Österrike vill nemligen gerna ha fort slut på saken, medan Preussen önskar förlänga det provisoriska tillståndet. Österrike önskar arfsfrågans snara afgörande, för att få slut på den nuvarande splittringen inom Tyskland, som lätt kan framkalla främmande inblandning. Botschafter säger derför, att det bästa man kan göra är att Jåta hertigen af Slesvig-Holstein (d. v. s. Augustenborg) bestiga sin tron för att göra slut på alla förvecklingar: Om hertigen af Augustenborg icke funnes, måste man finna en sådan.? Friherre von Beusts motstånd mot Preussen är företrädesvis att tillskrifva bekymret för mellanstaternas sjelfständighet, om Preussen genomdrifver sina planer i Slesvig-Holstein. För ögonblicket har han dock måst uppgifva sitt förslag att fordra upplysningar af Österrike och Preussen med hänsyn till hertigdömenas afträdande, då han icke vågade påräkna majoritet vid förbundsdagen. Isynnerhet synes Wirtemberg vilja skilja sig från mellanstaterna, ty dess officiella blad har yttrat, att man borde glädja sig öfver stormakternas seger, ehuru man ännu icke kände deras planer med hertigdömena. När man talar om stormakternas planer, mäste i sjelfva verket dermed blott förstås Preussens; ty Österrike har uppenbart ingen egen plan, men låter sig släpas med efter mer eller mindre motstånd. Men att Preussen närer särskilda planer, låter sig knappast betvifla; det synes både af de feodala bladens dunkla förklaringar, och af de liberalas yttranden deremot. Aachener Zeitung klagar öfver att man blott vill unna hertigdömena sjelfständighet, om de vilja offra sin frihet; att man vill låta prelater och ridderskap gälla för landets sanna representanter, och således belysa påståendet, att krigets hufvudföremål varit att omstörta författningarne i Kiel och Köpenhamn, emedan de misshagade det monarkiska Preussen. Schwäb Merkur tror, att Slesvig-Holsteinarnes lust att offra suveränitetsrättigheterna åt Preussen i hela Tysklands intresse skall försvinna, om Bismarck rycker fram med sina verkliga planer att ordna författnings-förhållandena genom upphäfvande af 1848 års grundlag och adelsregementets återupprättande ; ty på dessa vilkor skall ingen köpa anslutningen till Preussen. Att denna anses afgjord, synes af en artikel i Weser Zeit., hvaruti framhålles, att Phertig Friedrich otvifvelaktigt icke har anspråk på att bli en med alla suverånitetsrättigheter utrustad herrskare?, och hvarest påminnes att ?man alltför mycket vant sig att betrakta begreppen regerande furste och suverän furste såsom lika betydande. Och likväl lefva ännu ganska många från den tid, då dessa begrepp ingalunda sammanföllo, och då det var många furstar, som icke hade snveränitet, utan blott landshöghet, och som voro riket underordnade?. Bland de förfäder, från hvilka hertig Fredrik leder sin rätt, var ingen suverän furste i Slesvig-Holstein ; sådana ha aldrig funnits till, och hertig Friedrich har ingen tt att bli den förste. Artikeln slutar med invisning på, att Tysklands vanmakt och nödvändigheten att samla sig, ingenstädes framträdor så starkt, som i dess uppträdande på sjön. För att upprätta en tysk ömakt är förbundets ombildning till en rbundsstat framför allt nödvändig, och början dertill måste ske genom SlesvigHolstein. Ty Preussen har iogen hamn att rymma stora skepp, ingen plats till skeppsvarf för dylika, ingen ingång till Nordsjön. Slesvig-Holstein har kuster vid båda hafven, förträffliga hamnar och varf, oda sjömän och kan genom en kanal förena ie två hafven. Det har allt som behöfs till en sjömakt, utom den stora historien, de många qvadratmilen och det stora antajet invånare. Men Preussen har historien, en stor kurfurste, som redan en gång ville skapa en flotta, och en stor konung, som skaftade det qvadratmilen och folkantalet.?