Aftonbladet – 20 augusti 1864, sida 2

En tysk tidning i Schweiz uttalar sig på följande sätt om den förblindelse, som är rådande i Tyskland: Fritt till Konge-ån! Lösgjordt från Danmark ! och bort med tyska förbundet ! ropar den preussiske liberalismen med full hals, förtjust öfver Wiener-fredspreliminärerna, hänryckt öfver en Bismarcks bragder och framgångar. Och i detta jubel låter den icke störa sig genom denna i halfofticiella Wienerblad förekommande förklaring: . Tyskland må icke inbilla sig att man fört krig för att tillfredsställa fantastiska nationalitets-lystnader. Nej, den pästår detta till trots, att resultatet är en seger för nationalitets-principen; och med förakt talar den om gamla historiska rättigheter, om förruttnade pergamentshandlingar. Enligt den preussiska liberalismen förstås alltså med nationalitetsprincipens seger, den tyska nationalitetens välde. Nationalitetsprincipen, rätt uppfattad, blir genom ropet: Tyskland till Konge-än, ganska djupt kränkt; ty nordslesvigarne äro inga tyskar, de äro danskar. Men det är nu en gång hos en mängd professor-politici vanligt att antaga, att egentligen blott den tyska nationaliteten är fullkomligt berättigad. Blir den kränkt eller anfallen, då är förbittringen öfver, då är öfverdriften af verkligen skedd orätt stor; men anfaller den sjelf en fremmande nationalitet, då är ingenting naturligare, ingenting mera i sin ordning än det; ty den sednare kan, om den går under, icke annat än vinna derpå. Vill den deremot försvara sin sjelfständtghet och originalitet, fordrar den blott det, som blifvit den högtidligen garanterad, det som den naturligaste billighetskänsla absolut icke kan förneka den, så synes detta för hvarje tysk politiker högst oberättigadt, och såsom ett missförstånd af det historiska framåtskridandet, säsom en reaktion mot den tyska kulturens verldseröfring, hvilken bör med alla krafter och medel bekämpas. — — — Det har icke lyckats tyskurne att lösa frågan om hertigdömena på ett med rättvisa och den europeiska folksolidariteten ötverensstämmande sätt. Frankrike föreslog den riktiga lösningen efter mnationalitetsprinciperna: danska befolkningen i norra Slesvig mäste sättas i tillfälle att fritt besluta, om den vill framgent förblifva odelad och tillhöra Tyskland, eller delad sluta sig till Danmark. Men Bismarck förstår bättre än Napoleon hvad man i Tyskland förstår med nationalitetsprincipens seger. Tyskland till Konge-ån! tillropar honom jublande och taeksam den nordtyska liberalismen, och i stället att begripa, att den franska politiken i dansk-tyska striden utgick från den riktiga, för hela Europas säkerhet högst vigtiga idn om en union mellan de tre skandinaviska rikena, enligt hvilken det är önskvärdt, att danskarne i Nordslesvig tillfalla Danmark och att frågan blir verkligt löst, utan att qvarlemna stoff till ständigt nya förvecklingar — i stället att begripa detta, förklarar den utan vidare omständigheter hela Slesvig för ett tyskt land.?