Aftonbladet – 19 augusti 1864, sida 3

vig Graga sig lortiaranedo SCROrt. IBLANDADE ÄMNEN. Ny syltmetod. Amerikanska tidningen Emigranten meddelar följande just vid denna årstid intressanta notis : Det gamla sättet att koka frukt -— ett skålpund socker till hvarje skålpund frukt — lemna hastigt rum för en förbättrad plan, neml. at nedlägga frukten i lufttäta glas eller andra kärl. Genom den förra proceduren erhalier man en söt. men för öfrigt alldeles smaklös produkt, för att ej nämna det sockret helst i dessa tider kostar olantligt till sålunda syltade saker. FEifter sistnämnda förfarande åter bibehålles i det närmaste fruktens egendomliga smak: omkostnaderna äro vida mindre, och arbetet icke större än vid det vanliga sättet att gå tillväga. Kfter 10 års erfarenhet finna vi denna metod fordra långt mindre arbete, än för att koka in frukten. Syltkrukor af olika form tro lätta att få 1 krambodarne. och några af dem synnerligt ändamålsenliga. Bleckdosor äro icke att rekommendera, emedan de lätt rosta och i bästa fall hålla bloit ett par år. I porslin och stenkärl håller frukten sig godt; men glasburkar äro de lämpligaste; de hafva det goda med sig. att man alltid kan utifrån efterse. hur det står till med innehållet. Ehuru de flaskor. som specielt äro gjorda för detta ändamål, äro de bästa, så äro de dock icke absolut nödvändiga: hvarje kärl, hvaruti man lätt kan inbringa frukten och lätt utestänga luften, kunna begagnas. Vi hafva smultron och andra småfrukter, som stått sig ett helt år mycket godt i vanligt tillkorkade och lackade glasflaskor. All slags frukt, som man önskar gömma, måste vara mogen eller nära mogen, frisk och sund. Strax efter afplockningen börjar jäsningen och smaken gär förlorad, äfvensom bevarandet då är rare. En emaljerad och förtent kopparkittel är att föredraga tramför en messingskittel till kokningen. ehuru äfven en sådan går an. om den är väl rengjord. Man behötver blott begagna ; så mycket socker till syltningen, som är nödigt för att göra frukten välsmakande. Ej ens detta är nödvändigt för dess bevarande, då man blott behötver ötvergjuta frukten med kokande vatten ägga den i flaskan. Dock anse viänt att tillsätta socker vid kokningen, å förbinder sig bättre med frukten. Man tillagar först ett slags sirup derigenom, att man lägger 1 å 2 skälpund sockeri en fjerdedels kanna vatten. Till frukter, som innehålla mindre saft, såsom äpplen, päron o. s. v. är det nödvändigt att taga mera vatten, men till bär behöfs ej så mycket. Till bär taga vi blott ett qvarts skålpund socker till ett skålpund frukt, med just så mycket vatten, att den icke brännes genom kokningen. När sirupen kokar, ilägges frukten, som naturligtvis afkyier den något; man låter den då återigen koka omkring 5 minuter, eller så länge att allt är väl genomkokt, och häller derefter alltsammans på flaskor. som man fyller fullkomligt. Man korkar flaskan, så snart den är fylld och tillskrufvar locket om man har natentflaskor. Detta måste ske. medan innehålet är kokande eller så varmt som möjligt, ty då är det lilla tomma rummet i glaset uppfylldt med ånga, och så snart flaskan är afkyld, afsätter sig ångan och sjunker ned, då det uppstår ett litet lutttomt rum. Den minsta grand iuft förorsakar jäsning och förderfvar frukten. Till vanliga flaskor äro våta korkar bäst. Innan de begagnas, måste de vara blöua i varmt vatten, för att kunna riktigt sammanpressas. Korken nedstötes något längre än till randen, och hela rummet derofvan fylles då med ett kitt, som beredes af 4 å 5 lod talg och ett skålpund harpix. Annu sikrare är att vända upp och ned på flaskan och ställa den å en tallrick fylld med kitt. Då riskerar man icke, att korken genom lyfttrycket pressas in i flaskan, sedan innehållet tr afkyldt. Slutligen må man komma ihåg att värma flaskorna, innan man häller dit den varma frukten, emedan de eljest lätt springa sönder. För att göra detta. fyller man dem till en del med vatten, sätter dem i en gryta med kallt vatten och låter detta koka. Vill man bevara frukt utan socker, så fyller man frukten på flaskorna, häller kallt vatten på dem, tills de äro fulla, och sätter löst uti korken, som måste vara väl blött. Nu sätter man flaskorna i kallt vatten och låter detta koka 5 till 10 minuter, och tillser derefter att korken blir hastigt och djupt nedslagen, fastbinder den med en tråd, hvarefter arbetet är färdigt. På detta sätt ha vi sett smultron och andra frukter förvarade mer än ett år. — En indisk nabob. Londons city har till hedersborgare utvalt sir Dschemschidschi Dschidschihoy, en parser, d. v. s. eldsdyrkare, i Bombay. Denne har till Londons hospitaler öfverlemnat 17,000 af arfvet efter sin fader, den s. k. Bottle-Wallah (Flaskfursten). Denne kallades så emedan han såsom tiggargosse dref en liten handel med tomma flaskor, men sedan blef en millionär öfver alla millionärer. På indiska och engelska välgörenhetsanstalter har denne man i lifstiden offrat mer än en million och blef af drottning Victoria upphöjd i adligt stånd. Han tillhörde, liksom hans son äfven gör, den öfverallt i Indien utbredda eldsdyrkaresekten, som äfven i London har en koloni och ett bönhus med ständigt brinnande eld. Parserna i London äro nästan allesammans rika köpmän och idka välgörenhet såsom en religiös pligt. Ilndien finnes det ingen fattigskola, intet hospital som ej till en del eller helt och hållet har den aflidne baroneten att tacka för sin tillvaro. Hundratals brunnar lät han gräfva i ödsliga trakter, planterade skogar, byggde hela byar samt husrader i städerna för fattiga parser, muhamedaner, hinduer, judar och kristna och lät anlägga vattenledningar i af torka lidande parsiska städer, med omkostnad af hundratusenden. Antalet at hans egna välgörenhetstjenstemän uppgick till 200. Katalogen på hans kända välgerningar upptager siffror, som sällan äro lägre än på 10.000 . Liksom alla af hans sekt blef Välgörenhetens furste efter sin död i fjol, enligt gällande ritus, uppbu ren på ett torn — Tystnadens torn — i den indiska staden Guzerat, parsernas heliga stad. och lagd derofvan, gamar och korpar till spis och så länge utsatt för solens eld tills hans ben hvitnat. Hans biograf låter som en arabisk saga Foch likväl är det alltsammans sanning, känd i 1 ms Hm ss AN