— För en tid sedan låstes i Aftonbladet en af åtskilliga personer i Kalmar till sundhetskollegium ingifven klagoskrift, hvari anhölls, att nämnde kollegium måtte ålägga lasarettsdirektionen i Kalmar att genast upphäfva en genom dervarande landshöfdingeembete utfärdad kungörelse rörande vilkoren för sjukes intagning å länets lasarett, enligt hvilken tillträdet till lasarettet för de sjuke var i ganska betydlig grad försvåradt. Då sundhetskollegii den 30 sisil. Juni gifna utslag i detta mål klart utvisar, hvilkendera parten, antingen landshöfding Sköldebrand och lasarettsdirektionen eller doktor Karlberg ställt sig författningarnes föreskrifter till efterrättelse i fråga om sjukes intagning å lasarettet, torde det för Aftonbladeis läsare ej sakna allt intresse, att vi här, såsom ett supplement till nämnde doktors nyligen till rikets ständers justitieombudsman afgifna slutpåminnelser i målet mot bemälde andshöfding, anföra innehållet af detta utslag, hvilket, enligt tidningen Barometern för den 30 sistl. Juli, ordagrannt lyder som följer : ; Hvad, så å ena som andra sidan, i otvanberörde måtto anfördt blifvit har kongl. kollegium i öfvervägande tagit; och alldenstund öfverklagade kungörelsens 1:a punkt, som genom uteslutandet af det i klagomålen åberopade tillägget kan blifva missledande, icke är enlig med motsvarande föreskrift uti fkongl. instrukticnen den 17 Dec. 1817, derefter direktionerna öfver länslasaretten i riket hafva sig att rätta, och kungörelsens 3:e punkt beträfiande vilkoren i öfrigt för sjukes emottagning å lasarettet icke öfverensstämmer med den föreskrift i merberörda instruktion, som i 8 stadgar att med ersättning för sjuke, hvilka intagas å länslasaretten, bör förfaras på sätt kongl. serafimerordensgillets cirkulär af den 2 Mars 1804 föreskrifver, enligt hvilket afgiften skall lämpas efter de sjukes stånd och vilkor, indelade i 3 klasser, nemligen de som böra ersätta hela kostnaden för sitt underhåll för hvarje dag efter med entreprenören betingadt pris, de som i mån af sina tillgångar betala hälften eller en fjerdedel af underhållskostnaden, och de som njuta lasarettets förmåner fritt eller utan afgift, och tiden för afgiftens erläggande bör lämpas efter patientens lättare eller svårare betalningstillgångar, från hvilken regel någon ändring för Kalmar läns lasarettsdirektion hvarken blifvit begärd eller beviljad, samt den af direktionen uti dess öfver besvären afgifna förklaring lemnade upplysning, att inom direktionen till dess protokoll för den 5 Sept. 1863 beslutats en särskild tydning af den öfverklagade föreskriftens mening, icke kan anses undanrödja vid kungörelsens innehåll i denna punkt framställda anmärkning, enär samma tydning ej blifvit i kungörelsen omnämnd; alltså finner kongl. kollegium direktionens den 5 Sept. 1863 fattade och genom länsstyrelsens kungörelse den 9 derpå följande Okt. allmängjorda beslut i de öfverklagade härofvan omförmälda 1:a och 3:e punkterna icke vara på gällande författningars föreskrifter grundad. — I följd häraf, och då ifrågasatta föreskrifter, sådana de i länsstyrelsens kungörelse finnas allmängjorda, kunna medföra den betänkliga påföljd, att anmälandet af lifsfarligt sjuk person till intagning å länets lasarett varder onödigtvis fördröjd, med deraf härrörande våda för den sjukes helsa och lif, bör det åligga direktionen att antingen återkalla de kungjorda föreskrifterna eller i anmärkta hänseenden dem förtydliga i öfverensstämmelse med innehållet af en för direktionerna vid länslasaretten till efterrättelse gällande kongl. instruktion den 17 Dec, 1817. Dom härset missnöfde sger att Avröfrer hos