Aftonbladet – 18 augusti 1864, sida 3

DITA CISeT. Jag har den äran o. s. v. Torben Bile. UTRIHRS, TYSKLAND. Från Lauenburg i Pommern skrifves till National-Zeitung 1 Berlin: 7Daniel Steffke, en här boende fattig och till arbete oförmögen veteran, hvilken gjorde fälttåget 1813—14 och då sårades, erhåller en invalidpension uf 1 thaler i månaden. Som han naturligtvis ej kan lefva af denna och han ej har ändra utvägar för sin existens, vände han sig (till härvarande bataljonskommando med anbällan om förhöjoing i pensionen eller att bli intagen på ett invalidhus. I svaret på denna onhållan och med afslag pensionsförhöjnin. en heter det ordagrannt: Hvad vidare beträftar er begäran aw hli integen i ett invalidhue, så beklagar bataljonen att behöfva säga, det den ej kan förordas. Enligt ingångar underrättelser eger niej en gummal preussisk krigares patriotiska sinne; ni har, fastän varnad, vid valen röstat med det demokratiska partiet mot eder krigsherres regering oc : derigenom bevisat att ert umgänge me andra kamrater i invalidhusen icke är att rekommendera, utan tvärtom skulle vara till skada för H. M. konungens och fäderneslandets allerhögsta intressen. Alla vidare ansökningar från er kommer bataljonskommondot ej ait besvara, äfven om porto bifogas. Graudenz den 11 Juli 1864. Janke, major och bataljonschet.? En groscheninsamling har nu börjat för den så p litiskt vådlige fattigstugubben. TURKIET. Från Konstantinopel skrifves den 6 dennes: Artillerigeneralen ÅL pascha har blifvit utnämnd till guvernör i Belgrad. De arabiska rebellerna vid Bagdad hafva blifvit nödgade till underkastelse. Rörande fördelningen af de tscherkessiska invandrarne meddelar den officiella statstidningen följande upplysningar. Till Anatolien hade ankommit tillsammans 20,000 familjer bestående af 70,000 personer, hvaraf 5000 till 6000 familjer öfver Burgas till Adrianopel och Eslimie; samt lika många öfver Varna och Schumlia till sandschakaten Silistria och Widdin, 12,090 familjer hade ölver Kustendsche ankommit till Kossowa, Nitech Sofia och Berkoftscha; 7500 familjer till sandschakaten Widdin och Lofta; 10, familjer till Likopoli, Sistowa Rustsehuk och Dobrudscha. Nusret pascha är för närvarande stadd på en rundresa genom Rumilien, för att utse nya lokaliteter för de efterföljande invaåndruarne. AMERIKA. Engelska bladet Advertiser berättar, med stöd af privatbref från Mexiko, att den skildring Monitören meddelat ötver festligheterna vid kejsar Maximilians intåg i Mexikos hufvudstad, innehåller nästan Idel dikt och föga sanning. Myndigheterna?, berätter Advertiser, sökte bereda det kejserliga paret ett så entusiastiskt mottagande som möjligt. Först och främst dekreterndes en allmän högtidsdag, och borgarne underrättades om att de skulle hålla sina bodar stängda vid äfventyr af böter från 25 till 100 dollars. Borgarne lydde. Men detta var icke nog; och man hotade med ett ytterligare betydande penningstraff hvar och en, som skulle underlåta att pryda sina hus, fönster och balkonger med fanor, dekorationer och blommor. Då kejsar Maximilian anlände midt bland alla dessa ståtliga dekorationer herrskade dock en högtidlig tystnad, hvilken blott emellanåt efbröts af de franska och mexikanska truppernas lefverop. Municipalitetet hade nemligen glömt att enbefalla hurrarop. När kejsaren anlände till palatset ersattes han för det stumma mottagandet på gatorna genom en mängd underdäniga adresser, hvarefter följde de unordnade testliga danserna. Hvad gjorde emellertid befolkningen? Den befann sig på gatorna. Mänga ville se siva grannars, andra fina egna transparenter. Slutligen tillströmmade de lägre klassernas väldiga flod, bland hvilken fickijufvarne icke saknades. Men bland dessa böljande massor hördes intet ljud af glädje och tillfredsställelse. Grupper af franska soldater visade sig här och der. På stadens förnämsta öppna platser uppställdes afdeldingar af mexikanska gardet. KI. 9 på attonen inträngde en afdelning fransk militär i midten af tolkmassorna på åtekilliga punkter. Denna eublick förmådde ej ingifva mexikanarne någon synnerlig munterhet, och då man befarade, att de militäriska försigtighetsmåtten möjligtvis kunde komma att drifvas ännu längre, ansåg folkmassan för rådligast att skingra sig och begifva sig hvar och en till sitt hem.? Denna det engelska bladets framställning är dock påtegligen äfven öfverdrifven, likasom Monitörens; sanningen torde ligga midt emellan dessa båda öfverdrifter. Ett besök på Sandviken.