Aftonbladet – 18 augusti 1864, sida 2

De som, då det tyska angreppet mot Danmark företogs, äflades att deri icke se det ringaste vådligt för friheten i Danmark och i Europa, torde efterhand börja komma på andra tankar, när de se, hvilka jättekrafter den europeiska reaktionen redan börjar hemta från detta röfvaredåd och den förtrolighet som detsamma alstrar mellan de tre östliga makterna. Med hvarje dag bli vittnesbörden härom allt mera talande. Ett rätt betecknande bref från Petersburg den 6 Augusti finnes intaget i ?Börsenhalle?, som på sednare tiden slagit om och blifvit afgjordt junkerlig.. ?Nordd. Allg. Zeit:s4 artiklar paradera nästan alltid dagen efter uti nämnde blad. Brefvet lyder sälunda: Om än monarkernas sammankomster i Tyskland icke afsåg något återupprättande af den heliga alliansen, såsom ofta blifvit påstådt, så har dock en vigtig sak vunnits derigenom. Orostiftaren vid Seinen, såsom man här kallar honom, har blifvit öfverraskad. Försigtigheten råder honom att vara stilla, och derför undviker han nu hvarje sken af att vilja spela någon slags roll, det måtte vara såsom orostiftare eller fredsmäklare i Europa. Napoleon II förstår bättre att foga sig efter förhållandena än hans store farbror. Man gör sig ingalunda några illusioner med hänsyn dertill att Napoleon för ögonblicket sträckt gevär inför de öst-europeiska diplomaternas fast slutna falang. Vi hafva specielt genom hufvudfrågornas (den polska och rumänska) biläggning, och framförallt genom kaukasiska krigets afslutande vunnit hopp om lugn, fred och vidare utveckling af de påbörjade inre framstegen. Napoleon vill tills vidare låta ag angeläget vara att bringa till iull giltighet sitt valspråk: Kejsardömet är freden?, och våra bundsförvandters vishet skall visst icke försumma något, för att uppträda energiskt mot den kosmopolitiska revolutionen öfverallt der den under framåtskridandets mark skulle våga angripa helgade fursterättigheter. Detta är slutserien, detta är hoppet hos våra politiei för dagen, för hvilka fred, lugn och materielt väl tånd äro kärare än alla bedrägliga utopier af politiska irrläror och rörelser 1 motsats till den stabilaste af alla regeringsformer, den rent monarkiska. Efter de preussisk-österrikiska kabinettsarmernas triumfer öfver det demokratiska ?Wirthschattt i Danmark, som måste vika för legitima anspråk och rättigheter, kan man vänta, att dessa öfverallt i Europa skola bringas till absolut giltighet, trots alla efterdyningar från 1848, som nu äro totalt tillintetgjorda genom de sista segrarne.? Alldeles i samma tonart talar ?Kreutz-Zeitung? den 10 Augusti: ?Intet Olmätz, intet Villafranca mera, så länge preussiska och österrikiska fanor svaja bredvid hvarandra. Vestmakternas förbund, som så länge hotade Enropas fred och rättstillstånd, har blifvit så stilla och tyst, som om civilisationens kämpar alldeles glömt sin amla plan. Icke London och Paris, utan Wien och Berlin äro nu de platser der Europas öde afgöres! Låt oss derför hålla väl fast vid denna nya Errungenschaft !? Emellertid börjar man nu på ett och annat håll i Tyskland — ehuru naturligtvis för sent, inse, att den schleswigholsteinska? saken blifvit begagnad för att draga tyska folket vid näsan. Rysslands ädelmod och vänskap mot Tyskland, som Czaren isynnerhet ådagalagt genom afträdandet till Peter af Oldenburg af