Aftonbladet – 16 augusti 1864, sida 3

ret der den tionde legionens örnur höjde sig öfver hans ande hjehnkam. Solen brände het och bländande på de hvita tält rader, som i ett långt perspektiv sträckte sig ät hvarje sida, och öäterkastades cllt emellanåt af sköld, hjelm och bröstplåt. som i noggrann ordning stodo uppställde vid hvs tältdörr. Det var ännu för tidig! på året för den knarrande gräshoppun, och hvarje spår uf lif och vegetation hade för svunnit ifrån jordens förtorkade yta, som var brynt och polerad af den qväfvande hettan. Det var en stund af trötihei och hvila äfven i det romerska lägret, och knap past ett ljud bröt middagens sömniga tyst nad, med undantug af stampet och frustan det af de tjudrade hästarne eller ekriket s någon uppretad mula. Bränd utåt och för torkad inåt, afekydde äfven den väl dieci plinerade romerske soldaten sitt qvafva lin netält och längtade otåligt efter det svalc Prenestes friska vindar, det dunkla Tiburi skuggor eller nordanvinden, bläennde ge nom jernekarnes kronor på de snöhöljdt Apenninernus lopp. generalens tält hade tältduken blifvi höjd ett stycke från marken för att insläpps den lilla flägt som möjligen kunde finnas, Mot tältstängen stödde sig en mulas pack: sadel och en öfverflödig bröstplåt. På den träställning, som tjenade honom till bädd. låg generalens skritplån och en ritning al Antoniatornet. En simpel stentallrick inne höll den föda, eom blitvit fromsatt åt hans gäst, och var nu nästen tom, likasom den mugg af samma ämne, i hvilken vinet blif. vit bäldt. Licinius satt med bart hufvud. men för öfrigt i full rustning. Calchas, klädd i sit lång, hvita mantel, fäste sina milda ögar stadigt på sin värd. Kriyets och fredens