affärsverksamhetens reglerande måste man taga i betraktande, icke en särskild klass, utan konsumenternas, d.v.s. hela nationens intresse; att hvarje af staten gynnad kl tager på sig nattmössan och lägger sig på sitt öra, sumt att det är den obegränsande konkurrensen, som bringar ett lands hjelpkällor till full utveckling. Englands frihandelsframgångar ensamma kunna omvända andra nationer till denna sanning. Man har ofta låtit oss förstå, att vi borde afsluta handelsfördrag med andra stater, på det att dessa skulle tillåta införsel af våra varor på snmma sätt som vi tillåta införsel af der Men vi ha redan framskridit för långt för utt kuuna begagna oss af detta system. I alseende å franska regeringen var det nödindigt, emedan det med den bästa vilja ke var henne möjligt att ingå i handels ömsesidighet med oss utan ett särskildt handelsfördrag, hvilket, säsom det sedermera visat sig, Jänder vårt land till största fördel. Vi mäste atskaffa intörselstullurna på en lång rad af artiklar, och detta ej blott i afseende å Frankrike, ty hvad vi beviljade detta land, iste vi äfven bevilja alla undra stater, enär följd af vårt öläge de öfriga ländernas alster när som helst skulle ha funnit väg till oss genom Frankrike. Vi gjorde det i vårt iutresse, men icke alltid var det möj ligt att öfvertyga de andra, att ett dylikt förlarande ligger äfven i deras intresse. Huru ofta måste vi icke, isynnerhet från Tyskland, höra det inkastet, att om tullarne nedsattes, skulle England öfversvämma allt medsina fabrikater. De föreställa sig den saken så som om en dam skulle brista sönder och en riktig syndaflod inträffa. De glömma att vi ej äro nog dumma att vilja skänka dem vära varor, utan att det gäller för oss att utbyta dem mot andra varor af motsvarigt värde, att en öfversvämning från vär sida således är otänkbar, så framt de ej förmedelst sin egen yrkesverksamhet anskaffa eqvi valenta värden, som de kunna skicka os: tillbaka, samt att derför hvarje fabrikat, som härifrån gär öfver dit, måste vara en anledning till industriens höjande och kapitalets förökande. Afven den invändningen har fjonts att England, som blifvit rikt genom skyddstull, nu lätteligen kan uppträda så som frihandlure. Detta är en falsk slutsats, ty rika ha vi först blifvit genom frihandeln, och vi skulle ha varit ännu mycket rikare, om vi hade förr kastat skyddstullsystemet ötver bord. Hvad oss angår, så kunna vi blott önska oss lycka till att vi konseqvent följt denna väg och derjemte bevarat freden åt landet.?