tukt, sin organisation och alla krigets för delar. Hans ledsagare stannade slutligen fram för ett stort tält, midt emot hvilket en starl vakt af soldater ur tionde legionen hvilad på sina vapen. På ett tecken från centu rionen närmade sig tvenne at dessa lik maskiner och ställde sig orörliga, en på hvardera sidan om Calchas. Centurioner aflägsnade sig nu, men kom snart tillbak: åtföljd af en tribun, som efter ett kort för hör med budbäraren bad honom följa efter. och då han nu upplyfte ett förhänge, fanr sig Calehas helt plötsligt i den romerskt härförarens och hans generalers närvaro. De sednare lemnade rum åt ömse sidor och den unge hjelten steg fram för att tala med sändebudet från den belägrade staden Titus var enligt vanan fullt beväpnad och hade sin hjelm på hufvudet. Den enda lyx som den enkle krigaren tillät sig, var pry dandet af hans vapen, som voro rikt in. lagda med guld. Mången gång hade har varit nära att med sitt lil 1å plikta föl denna krigiska nyck; ty midt i stridshvim let fanns ingen mera tydligt framstående än deu djertve prinsen 1 sin gyllene rust ning; och intet byte kunde jemföras med Vespusianus son och arfvingen till herradömet öfver verlden, antingen han greps död eller lefvande. Han stod der nu vär. dig och upprätt, en lämplig representant för den mäktiga krigsmaskin, som han ledde med så mycken skicklighet. Hans fasta och välväxta kropp bar sin stålbetäckning lika lätt som om den endast hade varit en linnetunika. Hans ädla drag och manliga hållning vittnade om att storsiuthet och ett oförskräckt hjerta bodde der innantör; och hans gester antydde denna sjelftillit och denna aktning för sig sjelf, som utgå från ett oför