Aftonbladet – 15 augusti 1864, sida 4

frihet förskrifver sig från Carl den Stores tid och 1806 bekräftades at Napoleon den Store, och hvars 18.000 invånare styras af 24 på lifstid valde konsuler, medan det icke är alldeles klart, om det är Frankrike eller Spanien, som har öfverhöghetsrätten öfver landet. Furstendömet Monacos tillvaro kände säkerligen ej heller många till, förr än man 1848 erfor, att det till största delen blifvit införlifvadt med Piemont, men att fursten sedan protesterat deremot. Annu i dag vet man icke rätt, om det tillika med Nizza blifvit införlitvadt med Frankrike eller ej: det svarade i storlek och folkmängd mot San Marino. Dock har nu till alla dessa länder, som likväl voro något bekanta, kommit ett, hvars tillstånd är långt besynnerligare och som först blifvit framdraget för verlden af Lieges piovincialräd i dess session i sistlidne månad. Det ligger på gränsen mellan Preussen och Belgien; det är hvarken belgiskt eller preussiskt eller franskt; det är intet, alldeles intet. Det har hvarken konung eller lagar eller borgerliga och politiska rättigheter, hvarken ministrar eller sändebud: det har intet, icke ens ett namn. Dess areal är ?; qvadratmil, och man betecknar det efter några hus, som äro den vigtigaste punkten och som kallas Moresnet. Dess uppkomst härleder sig från en tvist mellan de kommissarier, som år 1816 skulle bestämma Nederländernas gräns; det förklarades då tills vidare neutralt, och så har saken stått i snart 50 år. Så väl den politiska som den moraliska ordningen kräfva, att denna stat snart upphör, ty invånarne lefva utan bestämda lagar, utan politiska rättigheter; ty de styras absolut af två kommissarier från konungen af Belgien och konungen af Preussen, så att till och med municipalrådet kan af dem afskedas; begge konungarne regera der, efter hvad appellationsrätter ha förklarat med exöfringens rätt; likaledes gälla der begge ländernas lagstiftning och begge ländernas domstolar. Vid provinsialrådets öfverläggningar fäste en talare uppmärksamheten på, att detta tillstånd borde upphöra och landet Mlitva antingen preussiskt eller belgiskt. Alla dess önskningar och intressen stode intill Belgien. Derest icke kamrarne kunde åstadkomma denna lösning, borde man ordna saken genom skiljedom. En annan talare önskade veta, om invånarne beklagade sig öfver detta tillttånd. Guvernören anmärkte, att början till en lösning kunde väntas, ty underhandlingar ha begynts mellan de Degen länderna angående en skog, och dessa underhandlingar äro snart afslutade. Regeringen kan icke göra allt hvad hon vill. Belgien vill icke göra eröfringar, och man skall respektera nationaliteternas önskan (skratt). — Engelska grufvorna kräfva såsom bekant årligen många offer. Enligt statistiska uppgifter ha sålunda under år 1863 ensamt i kolgrufvorna 07 menniskolif blifvit spillda. Detta är dock 226 dödsfall mindre än år 1862. Af dessa dödsfall förorsakades 163 af explosioner af grufgas. 407 af fall i grufvor, 147 genom olyckor i gruföppningar, 134 genom olika underjordiska olyckshändelser och 56 genom dylika ofvan jord. På samma tid förekom i jerngrufvor 91 dödsfall af våda eller 14 mindre än 1862. I Sydwales, der olyckshändelser oftast inträffa, spilldes under årets lopp ett menniskolif för hvar 45.000:de ton kol som uppfordrades. I Skottland åter förekom enlast sex dödsfall på hvarje million tons kol. — Persisk bomull. Från Odessa berättas att 30,000 rå bomull, vuxen i södra asiatiska Ryssand, anländt till Rostow vid Don. Detta är första experimentet med bomullsodling i denna del af verlden. Samma tidning s om lemnar denna uppgift, tillkännagifver äfven att en jernväg blifvit öppnad mellan Rostow vid Don-floden och Nakhet-chevan.