Aftonbladet – 15 augusti 1864, sida 2

som uppenbart planterat Skandinaviens fana. De truppdislokationer, hvarom Berl. Tid. talar, stå uppenbart i sammanhang härmed. Enligt nämnde blad, skola femton regementen förläggas till Seeland, hvaraf fem skola förggas som garnison i Köpenham. Detta är säkert (!) hela återstoden af danska armån?. a Medan Österrike och Preussen förbereda sig på att uttränga förbundstrupperna från Holstein tör att sjelfva taga hertigdömet i besittning och ställa det under sin styrelse, bar förbundet gjort en liten kupp, som ej blott skall gifva det upprättelse för nederlaget i Rendsborg, utan ock låta stormakterna förstå, att det icke ämnar utrymma platsen, i det general Hake låtit en styrka inrycka i Lauenburg samt besätta Katzeburg och Mölln. Detta steg har naturligtvis väckt den största förbittring i Preussen, och det är komiskt att se, huru grundligt de preussiska bladen nu bevisa, att förbundet icke har något att göra i Lauenburg, ja att sjelfva förbundsexekutionen i Holstein är en usurpation, då Danmark uppfyllt den fordran, hvarpå exekutionen grundade sig. Sålunda skrifves från Berlin den 9 dennes till Köln. Zeit.: ?Enligt anordning af generol Hake, som naturligtvis blott handlar på befallning af de sachsiska och hanoveranska civilkommissarierna, skall hertigdömet Lauenburg besättas med hanoveranska exekutionstrupper. Liksom exekutionen, hvilken gick ut på upphälvandet af November-författningen (det definitiva beslutet om exekutionen fattades i Oktober) samt af kungörelsen af den 30 Mars törlidne år, öfverhufvud under närvarande förhållanden alldeles icke vidare har någon betydelse hvad Holstein angår, så kan ej heller Lauenburgs besättande rättfärdigas. Lugnet i landet har icke blifvit stördt, och det enda skälet till att Lauenburg genom förbundsbeslutet af den 9 Juli indrogs under exekutionen, låg deruti, att Danmark utan ständernag samtycke anordnat bidrag till monarkiens, gemensamma angelägenheter och icke ville upphäfva den derom utfärdade förordning af den 30 Mars förlidne år. Danmark gjorde emellertid sednare denna eftergift för att afvända exekutionen, det ville blott icke uppgifva Slesvigs inkorporation eller tillstädja någon förbindelse mellan detta hertigdöme och Holstein. Då nu derför Lauenburg besättes af exekutionstrupper, ehuru hertigdömenas ständer Iden 23 December erkände konungen af Danmark och med 13 röster mot 4 förkastade andragandet om att förbundet skulle anmodas afgöra frågan om arfsföljden, så är detta ett förhållande, som skall ieda dertill att ständerna besvära sig hos förbundet öfver denna våldshandling, och medföra ytterligare förvecklingar.? Det är öfverraskande att läsa sådana be traktelser i ett tyskt blad, då de med få truppernas inmarsch i Holstein, hvilken likaledes saknade allt berättigande; men dytyskarne, emedan de icke stå på någon klar fot, utgöra icke det intressanta i saken. hvarigenom oenigheten i Tyskland skall ökas så betydligt, att det kanske innan kort komI mer till en oläglig brytning, alldenstund ett någorlunda anständigt återtåg synes lika I omöjligt för bäda parterna. Preussen vill I naturligtvis icke stiga ned från den höga I ställning, som det genom öfverfallet på Danmark intagit inom Tyskland, och det förer ett mycket bestämdt språk mot mellanstaterna. Hur Bismarck uppfattar saken syJnes af följande yttrande 1 Nordd. Allgem. Zeit.: ?Förbundet hade riktigt nog på sin tid beslutit utföra exekutionen mot Danmark genom att besätta Holstein och Lauenburg; men Lauenburgska området har icke varit besatt af förbundstrupper ända intill sista tiden. Nu, just i det ögonblick då hela Iden exekutiva proceduren är öfverflödig, då begge de tyska stormakterna genom ett rättslgiltigt, folkrättsligt aktstycke taga de tre I hertigdömena i besittning, om ock blott tillsvidare, se vi förbundstrupperna besätta det Lauenburgska området. 1 hvad ändamål föI retages detta steg? Då exekutionen mot Danmark icke längre existerar, kan denna exeI kution endast vara riktad mot stormakterna; I men hvad afser man att genomdrifva med I denna åtgärd? Det är oss icke rätt klart, I hvilka resultater man hoppas uppnå i Wien Toch Berlin genom Lauenburgs besättande, lom det icke skulle vara, att de tyska storI makterna med större allvar än förut må uppI träda mot dessa till frivolitet gränsande utI maningar af de partikularistiska tendenserna. Preussiska kabinettet har tillsvidare låtit sig I nöja med att kräfva räkenskap för dessa tillI dragelser af vederbörande regeringar och att I beträda diplomatiens lugna väg gentemot ett I faktum, som synes böra väcka mer än förväning. Häruti har man ett nytt bevis på att Imani Berlin har för sed att respektera förbundets rättigheter och önskar undgå hvarje allvarsam kollision med förbundsmedlemI marne. Såvidt man skulle hänvisa till I Rendsborgs besättande, såsom en invändlning häremot, så fästa vi uppmärksamheten å att Preussen rentaf blef tvunget till ögonblicklig handling genom den omständighelten att vära trupper och sjuka sväfvade i fara, i det de faktiskt voro utsatta för ett langrepp.? I bme— oms Generalpoststyrelsen har den 1 dennes .Jutnämnt och förordnat kanslisten vid styrelsen F. Broberg att vara notarie derstädes. — . — Sedan landshöfding Oldevig för någon förändringar kunna tillämpas på förbunds-: lika motsägelser, som äro så allmänna hos! Hufvudpunkten är, att förbundet företagit en dristig demonstration mot stormakterna, gr m ur S st tvn JA —-— RP Norr ÅA MA —Dn AM DN tid sedan till civildepartementet inlemnat