— Från redskapsprofningsmötet i Carlstad skrifves till Handelstidningen från dess utgifvare: Det är en vacker Augustimorgon. Gårdagens regn har uppfriskat gräsmattorna och qväft dammet på landsvägen. Man vandrar ut genom Carlstads norra stadsport (hvitmenad, kolossal, men ej mycket arkitektonisk) och passerar på en väldig bro en gren af den mångbesjungna Klarelfven. På ömse sidor om vägen gunga vackra sädesfält, en del grönskande, såsom en hafreåker egnar, en annan del gulnande och med de tunga rågaxen böjda mot jorden. På höjderna stå skylar af redan afmejade rågfält. Der hamras i ett berg, med vacker porfyrartad granit — så visade sig bergarten ätminstone på något afstånd — och breda, släta, vackra stenblock blifva arbetets frukt. Man inträder i en vacker furuskog. Der är lugn och doft; det susar i topparne. Efter en kort promenad öppnar sig uteigten för vidsträckta åkrar och ängar. Ett vackert, hvitt bus ligger omgifvet af löfträd, mellan