Aftonbladet – 13 augusti 1864, sida 2

har försedt mina fiender med ett vapen hvilket de icke skola underlåta att begagn: till min undergång. Så har jag t. ex. int tvekat att taga den heliga oljuu från offre för att hälla den sjudande ötver de stor mandes hufvuden; och Johannes af Giscals och hans röfvare skola ganska säkert ick underlåta att förevita mig det såsom et helgerän, så snart det väl blir kändt. Ån nu helt nyligen har jag låtit taga den lill: qvantitet hafre som ännu finnes i stader för att fylla de säckar, med hvilkas tillhjelj vi torde kunna neutralisera stötarne af der tupga murbräcka, som soldaterna sjelfve benämna ?segern? (Victoria). Det återstå! knappast ett enda hvetekorn, och mängelr hungrig mage måste denna natt gå till hvilt utan det eländiga mål den lofvat sig, a brist på denna lilla qvantitet hafre. Mar skall förbanna Eleazar i sina böner. De är hårdt — jag medger att det är bra hårdt men ingenting skall kunna förmå mig at ötverge mim post, och Jakobs slägte skal förr uppäta hvarandra på gatorna af hun ger, än jag lemnar den heliga staden i hed ningens tåld.? Någonting liknande en tår lyste i der vilde fanaukerns öga medan han talade men hans beslut var derför icke rubbadt: och han talade endast sanning, då han sade att hungern i dess mest förfärliga gestal skulle vara honom en mindre förhatlig syr än en romersk soldats bjelmkam inom Je rusalems murar. Hans hjerta hade arbetat strängt allt ef er sedan han återkom från dagens strid. och han hade nu uppgjort en plan, genom hvilken han hoppades vinna så stort anstånd att han skulle bli i stånd att ännu en gång hålla stånd emot Titus. Denna plan kuuds emellertid endast verkställas genom tillhjelp