Aftonbladet – 10 augusti 1864, sida 3

I till upplagande af nytt statslån, som först lydde på en summa af intill 20 millioner?, och sednare nedsattes till 15 millioner, är nu ytterligare reduceradt till 12 mill:r, deruti inbegripna de såsom sväfvande statsskuld begärda 6 mill:r. Ett telegram från Berlin af den 4 dennes berättar, att hrr Quaade, Kauffman och Sick samma dag på morgonen inträffat uti Berlin och fortsatt resan till Lubeck. De jutska enklaver i Slesvig, som Dan. mark nu skall afträda, äro följande sju: vesterlandsföhr, d. v. s. vestra hälften af ön .) Föhr med en kyrka och 10 landsbyar: ön Amrum med en kyrka och tre byar; Listland eller Nordsidan af Sild med en by och två fyrtorn, södra hälften af ön Romö med en kyrka och sju byar; öarne Gammeloch Nymanö, af hvilka blott den sednare är hebodd: Lövehärad på Slesvigs fastland midtför Romö med de fyra socknarne Ballum, I Randrup, Döstrup och Mjolden; MögeltönI der härad med slottet och grefskapet SkakI kenborg, adeliga godset Troyhorg och de Itre socknarne Mögeltönder, Daler och Wisby. Tillsammans innefatta dessa enklaver 16—7 qvadratmil. I. Voss. Zeit. meddelar, att fredsunderhandlingarne icke komma att ega rum i Wien, Jutan i Berlin. Såsom Preussens fullmäktig nämnes hr von Balan och såsom Österrikes hr v. Brenner; dessutom skall äfven hr v. I Bismarck och österrikiska ministern i Berlin, grefve Carolyi, deltaga i underhandlingarne. Det vigtigaste i förbundsdagens möte den 4 dennes, skrifves till Köln. Zeit., består i fromträdandet af ett nytt anspråk uti den slesvig-holsteinska arfsfrågan. Kurhessiska gesandten framlemnade nemligen en akt från prins Fredrik Wilhelm af Hessen, deri han, med åberoende af sin arfsrätt till Danmark, I gör påståenden om Lauenburg och några delar af Holstein, som skulle vara allodier (såsom Plön 0. s. v.) HSaken hänvisades till Holsteinska utskottet. För några dagar I sedan antyddes, att kurfursten af Hessen I gillade det steg, hans presumtive efterträdare nu tagit, och på grund deraf framlemnades akten af Kurkessens gesandt. Ett ångfartyg, som i lördags ämnade algå till Jutland, telegraferade till den allierade armens öfverkommando, med förffågan, om detta kunde tillåtas. Härpå afhördes alldeles icke något svar (regeringen vet heller ännu ingenting om kommunikationens återöppnande), och det ser således ut, som skulle det blifva Bismarck svårt att infria silt på hedersord gifna löfte. Österrikiska Nordsjö-eskadern, som under vapenstilleständet skulle ligga i Bremerhaven, lär enligt Wienertidningarnes uppgift, fått order alt komma hem. I dessa dagar väntas stundligen till KöHN penhamn krigsfångar, som äro frigifna från preussiska och österrikiska fästningar och till en del skulle öfverföras af danska örlogsfortyg från preussiska östersjöhamnarne. Enligt tyska blad skola i Tyskland finnas inalles 6250 danska krigsfångar, hvaraf 4750 varit förlagda i preussiska fästningar, sålunda fördelade: i Kosel 200, Kiästrin 400, Erfurt 600, Glogau 200, Graudenz 300, Magdeburg 450, Neisse 450, Schweidnitz 50, Spandau 200, Torgau 700, Wittenberg 350, Posen 450. Dertill komma de som varit förlagda i österrikiska fästningar och redan äro på väg, efter att, enligt österrikiska tidningar, hafva högt uttalat sin erkänsla för den goda behandling de åtnjutit. En korrespondent skrifver från Veile den 3 dennes: ?Ar tyska tidningar och vår tyrann, den moderna grefve Geerts kungörelser hafva vi sett, att ett vapenstillestånd är afslutadt och fredspreliminärer undertecknade. Det dröjde något innan vi trodde våra egna ögon, ty vi kunde omöjligen få i värt hufvud, att en minister, som introducerade sig med ett yttrande om att vilja bevara landets ära, och hvars chef ännu för få dagar sedan förklarade, att regeringen skulle offra landets sista skilling och sista blodsdroppe, innan den samtyckte till en vanärande fred, har kunnat afsluta en fred — ty den skall ju vara så godt som afslutad — hvarigenom halfva landet afstås, och ett vapenstillestånd, som ej en gång gör oss af med fienden. Det är harmligt för oss jutar att ha gjort så stora offer för att vinna ett så jämmerligt resultat. Förbittringen är för öfrigt icke riktad endast mot ministeren, utan ätven mot köpenhamnarne, hvilkas rädsla och paniska förskräckelse man tillskrifver att vi fingo den reaktionära ministeren och dermed den förödmjukande freden. Ja, detär många saker, vi jutar äro förargade öfver, och deribland icke minst öfver krigföringen både till lands och vatten. Monrad är icke heller så synnerligt afhållen här för det puts, han spelade oss vid nyärstiden. Mycket hade säkert varit annorlunda, om han då kunnat tämja sin ohejdliga äregirighet. Nu kan han gerna spara sina salvelsefulla tal i riksrådet. Här i staden är för öfrigt allting sig likt, d. v. 8. som det varit seden den 8 Mars. Bättre är cet åtminstone icke. Fienden har intill det sista varit sig lik, och ändå är det ju icke slut. Det är otroligt hvad säd och kreatur blifvit förda söderut. På en dag passerade härigenom 150 vagnar med säd. De tagna manufakturvarorna äro alla bortförda, ej blott härifrån, utan äfven från Horsens, Aarhuus och Randers. 1 Horsens togo preussarne dagen före vapenhvilan den 20 Juli hos guldsmeder, garivare och andra näringsidkare allt hvad de fingo fatt på. Eit storartadt bästtjufveri egde också på nytt rum straxt före vapenhvilan; det började midt i natten, men de fingo ej många brukbara hästar af det goda skäl, att de bästa redan voro borttagna. Det talades också om, att korna skuile blifvit tagna. Natten mellan den 19 och 20 Juli väntade man allmänt på en storartad plundring, och mänga blefvo uppe hela natten. Fordringarne äro låvgt större nu än före den första vapenhvilan; till och med österrikarne hafva blifvit smittade; hvad de begära skall man ju gifva dem, om man har det eller ej. En fattig enka, som omöjligt kunde anskaffa hvad inqvarteringen begärde, hotades af en kapten, för hvilken soldaterna klagade, att man sknlle taga kläderna n— A