Aftonbladet – 10 augusti 1864, sida 3

oo Rältegångsoch Pelissaker. Major Stjernsvärd har till justitiekanslern låtit ingifva en klagoskrift med anledning al hans nyligen af oss omförmälda häktande vid avktionen å lägenheten Skansen. Enligt den deri förekommande framställning af förhållandena skulle majoren genom sina borgenärers beslut ha varit berättigad att af konkursboet, efter fastställd beräkningsgrund, lösa till sig lösören till ett visst belopp, och hade han på denna grund bland annat velat till sig lösa en häst och en hund, hvilket dock förmenats honom, enligt hans åsigt i uppenbar strid mot borgenärernas beslut. Han hade då beslutat att hellre skjuta hästen än tillåta den komma i annan mans ego. Da han till följd deraf på auktionsdagen kom ut till Skansen och erfor att hästen redan blifvit utropad och såld, sköt han den ögonblickligen, hvarpå han — allt efter sin egen berättelse — genast satte sig upp i sitt åkdon och ville fara bort, hvarifrån han dock förhindrades, i det hästarne hejdades och han fängslades. Majoren afgilver derefter en utförlig berättelse om huru han skule hatva blifvit på mångfaldigt sätt misshandiad och skymfad; men då saken om få dagar blir föremål för ransakning inför domstol och det alltså blir tillfälle att rörande förloppet höra icke blott båda parterna utan äfven vittnen, hvarpå icke lärer vara någon brist, anse vi oss icke böra för närvarande utförligare redogöra för den ena partens framställning al händelserna. Majoren hålles emellertid fortfarande häktad å länscellfängelset. .— Polisundersökningen rörande det förut i tidningen ett par gånger i korthet omnämnda våldsamma uppträdet i Djurgårdsstaden natten till den 2 dennes, då en hop maskinister och andra arbetare å de till Djurgården gående ångslupar tverföllo en båtsmanspatrull och en extra poliskonstapel och hvarvid en af maskinisterna, Frans Edvard Kastgren, försvann, såsom det sedermera blifvit upplyst genom drunkning i sjön vid ångslupsbryggan, fortsattes och afslutades i går efförmiddag. Ransakningen räckte ifrån kl. 5 till kl. 7, och förutom de nio tilltalade, deraf tre, nemligen maskinisterna Alfred och Johan Winberg samt Carl Erik Wall, sitta häktade — en fjerde, maskinisten Thure Carlsson, förklarades också vid förra polisundersökningen i fredags skyldig att träda i häkte, men som hans hustru sam: ma dag fallit i barnsäng och han dessutom ej så svårt förbrutit sig, som de trenne meranämnda. så har han fått tillstånd att vistas på fri fot — voro patrullen, bestående af sex man, samt konstapeln närvarande, hvarjemte icke mindre än sjutton personer blifvit uppkallade att såsom vittnen höras. Af dessa voro de flesta maskinister, som varit med på den före uppträdet varande sexan å Hultins krog, men strax derefter begifvit sig hvar och en hem till sitt, hvarföre de icke hade något rörande sjeliva tumultet att meddela: de intygade blott sammanstämmande, att gästerna vid sexan alideles icke varit druckna, utan endast upprymda, samt att då ingen osämja försports. På iråga om, såsom ryktet förmält. omkomna maskinisten Kastgren skulle varit föremål för ovilja hos sina kamrater och särskildt då om aftonen, svarade de alla nej; han hade blott, likasom flera af sällskapet, varit i någon dispyt om hvilken som kunde bäst sköta sin tjenst. Huruledes han kommit i sjön, hade ingen sig det ringaste bekant. Ett par maskinister, vid namn Olsson och Kindberg. påstodo sig ha sett honom morgonen :derpå vid 6-tiden; men den förstnämnda förklarade genast det han nu tror att det varit Kastgrens vålnad hvilken han såg. och hela denna, historia vederlades dessutom af Kastgrens enka, äfven vid detta förhör närvarande, som upplyste att mannens fickur, det han hait på sig vid dödstillfället och hvilket varit ordentligt uppdraget samt alltid gått särdeles väl, hade då hans lik fåtts upp uv sjön och visiterats. stått på 20 minuter till 2, hvadan. och då en erfaren sjöman sagt henne att urverk, efter att ha kommit i vatten, ej kunna gå mer än högst fyra minuter, hennes man måtte omkommit något öfver half 2 på natten. Detta slår också in med tiden för uppträdet, som började ungefär kl. 1. På hvad sätt Kastgren fallit i sjön kunde, såsom förut sagdt är, ingen upplysa; han hade sednast varit sedd vid tumultets slut, då han fattat en jernspak, dermed han under patrullens och konstapelns förföljande, slagit korporalen Kloss i hufvudet. Som på Kastgrens döda kropp icke vid läkarebesigtningen kunnat upptäckas det rinfaste spår af yttre väld, så är dettroligt att han, då ae förföljande återvände till båtarne, genom egen ovarsamhet ramlat uti sjön. Då hans liki måndags morse påträflades, stod det rätt upp, med haltva hufvudet öfver vattenytan. Om sjelfva uppträdets begynnelse omtalade ett af vittnena, timmermannen Törnberg, som bor alldeles invid ångslupsbryggan, att han vaknat at ett förfärligt skrik och oväsen samt att, då han uppstigit, han sett genom sitt kammarfönster huru flera personer slagits med hvarandra på en af sluparne. Då han slutligen fått höra tre å fyra ordentliga jemmerrop hade han, fruktande att någon höll på att bli mördad, pådragit sig byxorna samt, barhufvad och barfotad, sprungit till båtemansnatrullen och anmält för