Aftonbladet – 10 augusti 1864, sida 2

dämpade sina följeslagares häftighet. Jag åtnöjer mig med det beslut som fattas af nationens råd. Ar det i dag lämpligt att reducera vår arme? Bör jag väl välja det närvarande ögonblicket till att upplösa en trupp af disciplinerade soldater och lössläppa öfver staden en hop skymfade och hämdlystne män med svärd i sina händer? Ha vi inte redan tillräckligt många sysslolösa munnar att föda, eller kunna vi väl undvara ett enda kastspjut på vallarne? Min broder?, han lade stark tonvigt på ordet och grep under manteln tag i skaftet på sin dolk medan han talade — min broder ger besynnerliga råd, men jag vill gerna tro dem vara uppriktigt menade. Ehuru mina ord inte flyta som honing från mitt skägg, såsom hans göra det, har dock älven jag rättighet att bli hörd. Lemnade jag inte Giscala och min faders vingård såsom ett offer åt fienden? Lurade jag inte hela romerska armen och gjorde gäck af Titus midt upp i synen för att komma hit och deltaga i Jerusalems försvar? Bör jag väl derför i dag lexas upp som en pojke och beskyllas för att vara en förrädare? Döm mig efter utgången. Jag var i dag på morgonen på vallarne, men jag såg der inte min broder. Fienden beredde sig till en storm. Den belägringsmaskin, som de kalla ?Victoria? hade närmat sig omkring hundra alnar. Medan vi stå här och prata, närma sig örnarne intill vallarne. il vallarne säger he eder! Till vallarne, hvarje man som vill kallas en jude. Låtom oss ee om inte Johannes och hans sicarier äro lika snabba att bjuda fienden spetsen, som någonsin min broder, Eleazar, och de tappraste hon kan föra med sig I? s (Forte. följer.)