Aftonbladet – 8 augusti 1864, sida 3

vingar öfver hvarje öppen plats, eller tungt flaxade bort från sitt ohyggliga mål med fylld sirupe och drypande näbb. Jerusalem låg hkt en drouning dödsvånda — det fagra anletet var förändradt, den mjeilla hyn hade antagit en skiftning i dödens blygråa färg, den majestätiska pannan låg rynkad under dess divdem, och de attärda lemmarne darrade af smärta under den af skarIakan och guld väfda roben. Innanför murarne voro prakt och elände, gudlös munterhet och ömklig förtviflan, krigets etat och hungerns hjertslitande nöd summanparade till en ohygglig kontrast. skuggan af furstliga bomugar lägo döda kroppar obegrafna på gatan, utan att någon brydde sig om att taga vård om dem. Dit hvarest endast en fotbredds skydd mot solen fanns tycktes någon fattig usling släpat sig för att dö. Marmorpelare, präktiga poruker, hvita terrasser och yppiga trädgördar antydde stadens rikedom och dess invänares stolthet; och lkväl krälade trasiga och utmerglade gestalter omkring, djupt böjda mot marken, för att leta eter hvurje slags ämne, som kunde användas till lifvets näring och frånvaron af alle ofskräden på stenläggningen antydde att det ätven var ondt om en sådan vidrig föda. Staden Jerusalem, som var byggd på tvenne motsatta kullar, endast ätskilda af en trång dal, hade ett läge, i hög grad egnadt till försvar. Den högre kullen, på hvilken den öfre staden och det belige templet voro belägna, burde redan till följd af sitt läge varit ointaglig, och äfven den lägre var på sin yttersida så brant, att den nästan var otillgänglig för reguliera trupper, För att öka dess naturliga styrka var staden vidare försvarad ef murar af ofantlig höjd och fasthet, skyddade af store fyrkentiga torn; hvart