Aftonbladet – 8 augusti 1864, sida 2

strålande solskenet. BHjelfva måsarne, som eljest äro så rastlösa i sina rörelser, hade hoplagt sina vingar för att njuta eit ögonblicks hvila, likasom nedtyngda af den heta middagsbrand som tycktes hafva mukt att insöfva sjelfva det oroliga hafvet. Fartyget hade synbarligen haft en hård kamp att utstå mot väder och vind. Spiror voro bräckta och tåg slitna. Det stora fyrkantiga seglet var söndertrasadt och luppadt, och skulle nu undergå en fullständidigare reparation. För ögonblicket låg det hopviket och kastadt på däck, medan roddarbänkarne voro upptagna, och de länga årorna hängde sysslolösa vid relincen, I dubbelt afseende likt den nyssnämnda sjöfogeln, tycktes äfven fartyget haiva hoplugt sina vingar och helt lugnt och stilla gått till hvila. Tvenne gestdlter syntes på däck, njutande af den herrlighet, som omgaf dem, med: ungdomens, helsans och kärlekens hela styrka. De tänkte icke på de faror hvilka de nyss så knapphändigt hade undgått, eller på dem som ännu troligen väntade dem både till lands och sjös — på de sorger de mäste uppletva, de svårigheter de måste genomgå, den svaga tråd på hvilken deras nuvarande lycka hängae. Det var nog för dem att de lingo i hvarandras sällskap stå der och betrakta en af de skönaste öurne i det Bgeiska hafvet, utan att tanken på skilsmessa förmörkade deras lycka. Bjömännen hade lagt sig till hvila i skuggan för att undgå middagens hetta. Juden Eleazar satt vid rodret, försänkt i djupa tankar, grubblande öfver sitt lands tillgångar och sitt folks lidanden, de inre stridigheter, som förlamade Juda-lejonets kraft, samt de fruktansvärda egenskaperna hos den unge furst