Aftonbladet – 8 augusti 1864, sida 2

nad drägt och en fånge som han var, låg det dock en viss värdighet i den fallne kejsarens hällning, i det han rätade upp sig och sålunda svarade sin fiende: Du har ätit af mitt bröd och druckit ur min bägare. Jag bar öfverhopat dig med rikedomar och hedersposter. I går var jag din kejsare och din värd. I dag är jag din fånge och ditt offer. Men här, midt i dödens käftar, soger jag dig attjag inte skulle vilja byta med tribunen Julius Placidus, äfveu om jag derigenom kunde rädda mitt lif och mitt välde !? Dessa voro de sista ord han yttrade, ty under det han fördes fram utåt den Heliga vägen, trängde soldaterna sig fram, slogo honom till marken, höggo honom i stycken och kastade lemningarne af hans kropp i Fiberfloden, eom lugn och tyst smög sig fram längs Roms murar. Och ehuru den trogna Galeria hopsamlade dem för att vifva dem en anständig begrafning, brydde sig få om att sörja vällustingn Vitellius minne; ty den gode och måttlige Vespacsinus regerade nu i hans ställe. RAPITLET XX, Resan till Jernsalem. Uti en vik, skyddad af trädbevuxna kuljar, under en lugn, molnfri himmel, låg en valer för ankar på Medelhafvets glittrande yta, orörlig som en sofvande sjöfogel. Långt ute på hafvet, mot den klara horisonten, satte brisen vattnet så mycket i röelse att det antog en mera djupblå färgon, men här, bakom den skarpa, svarta udden, som så djupt sköt fram från kusten, åg viken så klar och jemn som en spegel, utan att dess yta rubbudes ens af den rinveste krnsnings och gasserde sig i det rRyRra.