ket allt ofvan blitvit utförligt utveckladt. Lika anmärkningsvärdt är ordförandens olika uppförande mot lasarettsläkaren under de fem första ren al dennes tjenstetid och tiden deretter, oakadt lasarettsläkaren vårdat sitt kall på samma sätt under den sednare tiden som under den förra. Den 30 Maj 1862, sålunda väl några månader etter beslutet af den 7 Februari, men tydligen innan ordföranden bemärkt, att lasarettsläaien icke i hela dess stränghet ansåg sig kunna tillämpa direktionens under sistnämnde dag fattade boslut, höll landshöfding Sköldebrand i sittande direktion det otvan omtalade loftalet i de amplaste ordalag till lasarettsläkaren; den 1 Augusti 1863, sedan det nu mera visat sig, att lar sarettsläkaren icke tillämpat det otvan omtalade beslutet till alla dess konseqvenser, blef han, äfvenledes i sittande direktion, af ordföranden på det mest orättvisa och skymfliga sätt behandlad och titulerad: egenmi trotsig, uppstudsig, enfaldig, inskränkt, oförskämd samt slutligen appmanad att taga afsked, emedan han enligt ordförandens förmenande icke kunde sköta tjensten. Efter hvad jag nu anfört, öfverlem nar jag till kr justitieombudsmannens bepröfvande, om ja i min klagoskritt eller landshöfding Sköldebran i sin förkirring vanställt ändamålet med direktionens beslut af den 7 Februari 1862. Rörande den orättvisa, skymfliga och upprörande behandling, som jag den 1 Augusti 1863 i sittande direktion genom landshöfding Sköldebrand fick undergå, har han i sin förklaring afgifvit en berättelse, uti hvilken han dels foörnekar sanningen af min relation och förbigår vigtiga omständigheter och af honom fällda yttranden, dels gör en vrängd framställning af flera törhållanden. Emot denna berättelse af landshötding Sköldebrand anhäller jag att nu få göra några anmärkningar. Landshöiding Skoldebrand anser sitt strafftal till mig. med anledning deraf att jag genom en regenmäktig? åtgärd vid en större reparation Adragit lasarettet en utgift af å rdr 50 ötver det bestämda kostnadsförslaget, vara särdeles väl motiveradt deraf, att jag förut skulle gjort mig skyldig till dylika egenmäktiga åtgärder. Landshötdimng Sköldebrand kan dock icke genom nåsot protokoll styrka detta sitt påstående (se bil. n:r 16), och han vet dessutom ganska väl, att alla mina åtgärder afsett lasarettets bästa, att lasarettet vid mitt tillträde af tjensten vari fullkomligt lägervall), och sedermera på mina förslag blifvit försatt i ett tidsenligt skick, likasom han icke heller torde sakna all kännedom om, att jag. utan att dertill vara skyldig, med uppofiring af tid och möda ötvervakat reparaiionerna på lasarettet. Om landshöfding Sköldlebrand varit en ädelsinnad man, hade han benjertat allt detta, och ej af nu nämnde anledning hållit något strafital, hvarigenom han tydigen för hvarje oväldig visat, att han den 1 Augusti 1863 sökte de lumpnaste anledningar utt mig smäda och förfördela. (Forts. ) ) Detta var ett fel af direktionen, som enligt ällande författningar är skyldig att handhafva lasarettets ekonomi samt vårda och underhålla dess åbyggnader och materiel.