Aftonbladet – 6 augusti 1864, sida 3

dold af en tung gardin, ledde in till ett litet mörkt gömsle, som egentligen var afsedt för att bada uti. Vid foten af denna gurdin krälade en tjock, obäklig varelse, klädd i en hvit drägt, qvidande och skälfvande i ett anfall af ömklig fruktan. Tribunen rusade fram med en diabolisk segerfröjd i sin blick ; men ögonblicket derpå förändrades hans min, då gestalten tittade upp och visade den halt ibjelskrämda Spados förvridna drag. Men äfven midt i sin vrede och svikna förhoppning kunde Placidus njuta af ett rätt skämt. tBPuchenor, sade han; du har just inte spillt eå särdeles mycket blod i natt, hvarken ditt eget eller andras. Söt deriöre ditt svärd genom det här kadavret och slöpa det sedan ur vägen. Greken skyggade för ingen del tillbaka för en grymhet, då den icke innebar någon personlig fara. Han störtade derför fram ganska beredvilligt, med lyftadt svärd och med ögon glimmande likt en tigers; men denna handling uppväckte den lilla gnista af manlighet, som ännu fanns qvar hos offret, och Spado sprang upp med det förtvifjade modet hos en som icke ser någon möjlighet att komma undan. Strax invid honom låg en partisk båge, en af de många sällsynta vapen, som voro spridda kring rummet, jemte ett koger af andelträ, innehållande några små målade ilar. ; tBpetsarne äro förgiftade, ropade han: och den minsta rispa medför döden! Derpå drog han bågsträngen till sig och såg sig omkring med den vilda blicken hos ett jagadt vilddjur, som blifvit tvunget ett nälla stånd. Forts.)