Aftonbladet – 6 augusti 1864, sida 2

tiga förtviflan. Han visste att den sista uf sigten till räddning nu var förlorad, och at de måste dö. Kejsaren vände tillbaka till rummet, de han hude superat, fattade en flaska faler ner, slog uti åt sig en full bägare, som ha till häliten tömde i ett andedrag och satt den derpå tillbaka på bordet med en suci af belåtenhet. Förgården var nu intagei och palatset omringadt. Allt motstånd va törg fves, och flykt omöjlig. Germannerni fäktade väl ännu inuti rummen, försvarandi hvarje fotsbredd af korridorerna, de ut skurna dörrarne och de polerade gollfven som nu voro ännu mera hala än någonsii till följd af det blod som rann derötver Taflor och byster tycktes skåda ned i Ing förvåning på alla dessa blodiga strider, al denna hemska förvirring. Men bullret kon allt närmare och närmare; germannerna föll den ena efter den andra, och endast någr: iå återstodo. Esca insåg att allt var förlo radt och han vände sig nu till sin olycks kamrat med en allvarlig och molnhöljc panna. Nu återstår ingenting annat än att di såsom mänX, sade han. Om det finnes nå. gon vrå der Cesar kan dölja sig, tillade han med någonting likt förakt i sin ton, så skall jag skaffa honom fem minuters andrum, ifall denna granna leksak häller så länge. Med dessa ord ryckte han till sig från väggen ett asiatiskt kastspjut, lackeradt och inlagdt med guld, kastade en blick på de andra, likasom för att tjuda dem farväl, och skyndade ut ut rummet: Spado, som nu endast var en massa af skältvande fläsk, oordnade kläder och festliga prydnader, hvilka på ett sällsamt sätt komtrasterade mot hans stillming, kukade