Aftonbladet – 6 augusti 1864, sida 2

?Du är en tapper ung man. Vi skol Jalla fly tillsammans; jag — jag skall bistö dig till det yttersta ! De behöfde endast gå genom en gång och in i ett annat rum. Ceesar tittade utöfver fönsterpallen, ned i det mörka djupet der nedanför och drog sig derpå tillbaka. Det är en lång väg ned?, sade han. Tänk om jag skulle bryta ett ben! Esca tog nu fram schalen, som han hade fort med sig från det andra rummet, och erbjöd sig att binda den under hans armar och kring hans kropp. Skall jag kanske gå först?t sade Spado. Det är inte två och en half aln till marken.? Men kejsaren tänkte på sin bror Licinius och koherterna vid Terracina. Om han bara kunde komma ut till lägret derstädes, skulle han vara räddad och äfven kunna bjuda sin rival spetsen. Han skulle återvända till Rom med en segrande här, och han skulle ännu en gång återtaga diademet och purpurn och supeerna i palatset. CSianna der du är, befallde han Spado, som med ifriga blickar betraktade fönstret. Jag vill riskera det. Först bara en dryck falerner, och sedan vill jag riskera det. Han vände tillbaka till bankettsalen, cch medan han så gjorde antydde ett nytt anskri att porten var inslagen, och palatset i de sammansvurnes våld. Esca följde kejsaren, förgäfves enropande honom att fly. I det Spado kastade ännu en blick ut genom fönstret innan han ville riskera sina ben, hörde han klangen af vapen och trampet af fötter vid palatsets hörn, alldeles invid den terrass, eom han hoppa des uppnå. Dödsblek och skälfvande slet han kransen från sitt hufvud och sönderrosorna med ttndersee i sm vanmäk