Aftonbladet – 5 augusti 1864, sida 3

I sar. sängkläder och ö som icke få nyttjas af andr rektionen tillse. att de förre ic a sjukhuspersedlar. sjuke: och bör die lemnas tillfälle Ttill umgänge med de sednare. tör hvilka ock erforderliga inventariepersedlar alltid böra vara att tillgå. Efter slutad kur erhåller patienten läkaI rens bevis deröfver, då lazarettets rättigheter för honom dermed genast upphöra, och han på egen eller dess anhöriges bekostnad bör till hemorten sig begifva. Hvad nu 5:te paragrafen beträffar, som äfvenledes blifvit af direktionen mig gifven till ledning vid sjukes intagning. så innehåller den, såsom af ofvanstående synes, alldeles icke nå: gon ledning i detta afseende, men vil vid de sjuI kes placering efter intagningen på sjukhuset. Den 4:de paragrafen återigen innehåller som allmän regel vid sj kes intagning. att. iden hänI delse flera patienter på en gång blifva mmälde. än lediga sängar finnas. den mest sjuke bör hafva förträde och de andra njuta sin tur till godo, när rum blifver; men gör derifrån högst vigtiga undantag: men kan den sjuke icke utan fara afbida sin tur. bör han mot särskild ersättning genast införskaffas på sätt helst ske kan: hvilket undantag direktionen i den för mig till instruktion bestämda 8:de paragrafen af protokollet den 7 Februari 1862 tydligen velat upp: hätva genom tillägget: under nogarannt iakttagande att det fastställda antalet sjuksängar icke öfverskrides, och sålunda tvertemot kongl. instruktionens bud fastställt som regel utan undantag. att endast fem sjuke åt gången skulle få på lasarettet vårdas, och att efter dessa platsers fyllande alla andra derifrån skulle afvisas, både de. som erbjödo att betala hela kostnaden för vården derstädes, och de, som icke utan fara kunde afbida sin tur, hvilket allt tydligen bevisas både af den ofvan citerade 8:de paragrafens ordalag och den märkliga omständigheten, att direktionen, som den 15 Oktober 1859 (se bil. n:r 8) antagit kongl. serafimerordensgillets cirkulär af den 2 Mars 1804 (hvilket indelar patienterna med afseende på betalningen i 3 klasser och till 1:sta klassen hänför dem. som skola erlägga hela kosti naden för matportionen ; till 2:dra dem. som betala halfva kostnaden i nämnde atseende; till 3:dje dem. som vårdas gratis) som betalningsgrund vid debitering för sjukes underhåll. sedermera icke bestämt några andra betalningsvilkor i detta afseende förr än den 5 September 1863 (se bil. n:r 4). Hade det varit direktionens mening att sjuke, som erbjödo sig betala hela kostnaden för sitt underhåll, skulle få intagas efter de fem platsernas fyllande, skulle direktionen naturligtvis också bestämt det belopp, som mot: svarade hela kostnaden, men detta har direktionen icke gjort förr än den 5 September 1863: hade det varit direktionens menmg, att sjuk, hvilken icke utan fara kunde atbida sin tur. skulle rå intagas efter de fem platsernas fyllande, hade det också ovilkorligen tillkommit direktionen att bestämma beloppet af den särskilda ersättning, som enligt kongl. instruktionens 4:de paragrat bör erläggas i dylika fall: men detta har direktionen icke heller gjort förr än den 5 September 1863 (se bil. n:r 4). Härtill kommer, att en af direktionens ledamöter, provincialläkaren doktor Söderbaum, och jag (se bil. n:r 9) några gånger och sist den 4 Augusti 1863 föreslagit, att sjuke, då det bestämda sängantalet vore uptaget, skulle mot ersättning af hela kostnaden få emottagas; men att direktionen då, så väl som den 6 Februari detta år. då en motion derom afslogs, ansett detta stridande mot instruktionen. Till allt detta torde jag få återkomma längre fram. Under dylika förhållanden bemyndigad att bestämma öfver sjukes intagning förtor jag såsom i min klagoskrift omnämndt är; jag emottog, väl emot direktionens ordres, men på grund af kongl. instruktionens klara och uttryckliga bud, de sjuke, som icke kunde utan fara afbida sin tur, ätven sedan de fem platserna blifvit upptagna. tt detta bemyndigande?, hvilket jag betraktar som ett åliggande. enär jag aldrig blef tillfrågad om jag detsamma mig ville åtaga, under dylika förhållanden som de ofvan nämnda skulle ådraga mig mycket obehag, insåg jag genast. men underlät att deremot protestera. anseende mig så vidt möjligt vore böra foga mig efter direktionen, enär hvarje misshällighet emellan direktion och läkare alltid skulle lända till sjukinrättningens skada. De betarade följderna af bemyndigandet? uteblefvo icke heller. Af de inträdessökande sjuke, bland hvilka en mängd måste atvisas i följd af direktionens beslut, rönte läkaren mycken ovilja och blef i deras ögon den hårde och obarmher: tige: ar direktionen äter erhöll läkaren i Januari 1863, då det visat sig att han icke vid intagningen 1 hela dess hårdhet tillämpade, direktionens beslut af den 7 Februari 1862. de strängaste påminnelser rörande intagningen, som bäst synes deraf att läkaren då ålades att två gånger i veckan till ordföranden afgitva rapport ölver sjukdomstillståndet på sjukhuset, för att vederbörlig kontroll rörande intagningen skulle kunna ega rum (se bil. n:r 10), och slutligen blef jag i sittande direktion den 1 Augusti 1863 af dess ordförande på det mest upprörande sätt skymfad och smadad, hvaröfyer jag hes hr justitieombudsmannen anfört besvär och afgifvit detaljerad berättelse. Jag inlemnade några dagar derefter till direktionen en skrift med begäran om besvärshänvisning. dels beträffande den skymfliga behandling jag lidit; dels beträffande direktionens beslut att alägga mig bestämmandet öfver sjukes intagning; och torde väl ej någon oväldig person vilja förtänka mig att jag nu sökte blitva qvitt detta åliggande, som för mig medfört så mycket obehag (se bil. n:r 11). Den 5 September 1863 beslöt direktionen, med anledning af denna doktor Karlbergs skrittligen gjorda framställning att. i händelse han önskade anföra klagomål ölver något direktionens beslut eller åtgörande, han egde att sina besvär till kongl. sundhetskollegium ingifva; emot hvilken besvärshänvisning, sävidt den rörde den skymfliga behandling doktor Karlberg lidit, doktor Söderbaum reserverade sig (se bil. n:r 11). Sålunda den 5 September 1863 kallar direktionen doktor Karlbergs skymfliga behandling genom landshötding Sköldebrand ektionens beslut eller åtgörande?; två månader sednare den 13 Noy. s. ä: (se bil. n:r 20) kallar direktionen i sin till hr justitieombudsmannen infordrade förklaring doktor Karlbergs skymfliga behandling för omständigheter och förhållanden, som af direktionen hvarken varit beroende eller föranledda. På framställning af ordföranden blef jag derefter i för mig särande ordalag befriad frn bemyndigandet att bestämma öfver sjukes intagning: hvarefter direktionen uppdrog åt sin ord förande eller. i händelse af hans frånvaro, åt den ledamot, som i hans ställe såsom ardförande fungerade, att utöfva detta åliggande, ålade lasaretislakaren ätt dagligen afgifva rapport öfver sjukdomstillständet på sjukhuset och besigtningsbevis öfver alla inträdessökande sjuke på lasarettet, samt beslöts vidare, att sedan detbestämda antalet sjuksängar (numera sex, enär en säng genom enskild donation tillkommit) grunddade på lasarettets tillgångar att dem underhålla, blifviv upptagna, inga patienter finge å lasarettet intagas än de, som icke utan fara kunde afbida sin tur, och äfven dessa icke annorlunda än mot särskild betalning, hvilken bestämdes till 24 rdr rmt i månaden, motsvarande den månatliga underhållskostnaden för en sjuksäng, och skulle dessa penningar erläggas förskott eller ock godkähd borgen lemnas, i brist hvaraf ingen patient finge å lasarettet intagas efter de bestämda sängarnes upptagande (se bil. n:r 11). Häraf synes att direktionen nu gjort en efterrm Tr Len