Aftonbladet – 5 augusti 1864, sida 2

jeidus kommer ilande till detta rum, skall han finna det tomt.? Med alla sina sinnliga lustar hade Vitellius dock ännu en liten gnista af den gamla I romerska anda, som frambröt uti farans ögonblick. Efter den första öfverraskningeu J vid Escas inträde, blef han för hvarje ögonblick lugnare. Vid nämnandet af tribunens namn tycktes han eftersinna. Hvem är du? sade han efter ett ögonblicks tystnad. ( Ehuru kort hans regering hade varit, hade han dock förvärfvat en kunglig ton och kunde äfven antaga en viss värdighet, i trots af den trängande fara i hvilken han I sväfvade, I få ord förklarade Esca för honom, npans fara och hvilka hans fiender voro, SPlacidus! upprepade han tankfullt och likasom om detta mera oroat än öfverraskat honom. I sådant fall finnes det intet hopp om att planen misslyckas, och intet hopp ora förskoning då den segrat. Miu vän, jag vill följa ditt råd. Jag vill lita på dig och följa dig dit du vill. Om jag i morgon är kejsare, skall du bli den störste mannen i Rom, — Hittills hade han trögt och makligt legat utsträckt på soffan; men nu reste han sig upp till handling, strök den purpurbrämade manteln från sina axlor och signetringen från sin hand, De skolv komma att göra att tappert försvar?, sade han; men om jag känner Placidus rätt, så lagar han så att han kan ställa tio mot en. De torde emellertid kunna hålla stånd med sina långa svärd till dess vi hunnit komma ut ur palatset. Trädgårdarne äro mörka och vidsträckta; vikunna dölja oss deyv för en tid och sedan bes gagna ett gynnsamt tillfälle för ait uppnå min pgemåls hus på Aventinska berget; Galeriv skall inte förråda mig, och de skola aldrig falla på den tanken att söke mig der. (Foris.)