Aftonbladet – 5 augusti 1864, sida 2

Från Sundet. (Bref till Aftonbladet.) IL Köpenhamn den 2 Aug. Don Quixzoteri! Det är ett af dessa stickord, hvarmedman tror sig kunna nedslå hvarje tendens till en ädel och kraftig politik, hvarje uppträdande, som icke har uti sig de bestämdaste garantier för lycka och framgång. Skulle väl något stort och ädelt och värdt att minnas ännu kunna ske i verlden, om man alltjemot skulle rygga tillbaka för detta rop om Don-Quixoteri, som höjes från dem, hvilka betrakta den absoluta egoismen såsom den djupaste lefnadsvisdom och som ölver allt annat sätta ett ostördt lugn tillsvidare — skulle det än bli ganska kortvarigt — vid ögonblickets egyptiska köttgrytor. et är naturligtvis omöjligt att på något sätt öfvertyga de fredsvänner, som uteslutande lefva i ögonblickets intressen och anse det för en dårskap att tänka på framtiden och dess betryggande, att någon energi och djerfhet, i det rätta ögonblicket utvecklad från vår regerings sida, skulle kunnat gifva sakerna en helt annan vändning än de tagit. De kunna med stor fördel för sina resonementer åberopa de tyska makternas ofantliga öfverlägsenhet i armöernas styrka och materiel; de kunna tala om krigsföringen i Danmark såsom ett bevis derpå att det aldrig varit meningen å högsta ort härnere att utföra ett allvarligt försvar, utan snarare att paralysera folkets kraft och undertrycka hos detsamma hågen att kämpa på lif och död för frihet och sjelfständighet; de kunna vidt och bredt tala om de ryska hotelserna? och i dem se någonting helt annat och mer än dessa slugt framkastade tvetydiga fraser, som ryska diplomatien eå skickligt förstår att använda, der den tror att de kunna falla i god jord. Det skulle vara fåfängt att erinra dem derom, att just i vår tid ingenting har så stor utsigt att lyckas som ett beslutsamt uppträdande i rätta ögonblicket, ett uppträdande som bär vittne derom, att man sjelf tror på sin sak och dess framgång. Samtids-historien företer många talande exempel på huru ett kraftigt initiativ har en oemotståndligt imponerande kraft, huru en raskt genomförd handling blir beståndande och fullbordad äfven i deras ögon, som ha det största intresse i att densamma blifvit ogjord, och som icke skulle spara på hotelser, ifall man hade tid och lust att höra derpå. Hr v. Bismarcks framgångar innebära ett nytt exempel af detta slag. Anblicken al ett Preussen, som, i stället för att prata, helt oförmodadt uppträder med energisk och konsiderationslös handling, har bragt de öfriga makterna att all deles tappa koncepterna. Det är en temligen lönlös möda att nu, i stället för att tala om hvad som håndt och hvad som till följd deraf sunnnolikt skall hända, sysselsätta sig med nvad som möjligen kunnat ske?. Det må emellertid vara tillåtligt att hysa den fasta öfvertygelsen, att om SvergesNorges regering icke hade mött dessa vigtiga tilldragelser aldeles oförberedd, om den hade kunnat i rätta ögonblicket uppträda med eftertryck och så att det varit klart att den kunde och var fast besluten att sätta män bakom sitt ord, sakerna skulle utvecklat sig på ett helt annat sätt. Det är mer än sannolikt att det då skulle stannat vid en ockupation af Holstein och att Eidergränsen aldrig skulle blifvit öfverskriden. Österrike skulle sannolikt skyggat tillbaka för de dimensioner kriget under sådana törhållanden hotade att antaga och v. Bismarck skulle icke kunnat handla med den tvärsäkerhet, som han nu ådagalagt. De tyska makterna skulle under sådana förhållanden haft allt för mycket att frukta från Italien och Frankrike: de skulle insett, att om äfven de, liksom nu varit fallet, kunnat öfversvämma halfön, så skulle de danska och svensknorska flottorna i förening kunnat icke blott göra blokaderna fullständiga, utan företaga oupphörliga angrepp än här än der utefter kusterna, verkställa landstigningar på en mängd punkter och utkräfva repressalher för plundringarne i Jutland; derti!l skulle kommit att de tyska makterna saknat hvarje möjlighet att gå offensivt tillväga mot den ena af de makter, mot hvilka de haft att föra krig, att stämningen i Danmark skulle blifvit helt annorlunda och krigföringen fått en helt annan karakter. Resultaterna deraf att Danmark lemnats i sticket, föreligga nu. De äro sådana, som man från början af kriget lätt kunnat förutse. Vännerna af den absoluta fredspolitiken ha förut menat, att det icke skulle bli eå farligt, att Tyskland aldrig tänkte på att göra några inkräktningar. Nu återstår det för dem att med all flit söka ådagalägga, att detta lemlästande af Danmark, som omöjliggör för detsamma en af Tyskland oathängig existens, icke innebär de allraringaste faror och olägenheter för den skandinaviska norden i allmänhet, eller — ty man kan vänta allt från det hållet -— till och med är mycket gagneligt och betryg