Aftonbladet – 4 augusti 1864, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. Om isbildningen i hafvet, af Edlund Cosmos innehåller om detta intressanta ämne er kort redogörelse. som vi anse för ett nöje at meddela. Hafsvatten skiljer sig från sött vatten i några omständ gheter, som man behöfver uppn ksam ma. Det förra har ett maximum af täthet un der sin tryspunkt, då det sednare har tvärton (omkring 4). Marcet såg hafsvattnet fryst vid — 20.22 och icke erhålla sitt maximum a täthet förr än vid —5.56. Andra observatöre: hatva erhållit något alvikande resultater, mer alla äro ense derom att förligga hatsvattnetv täthetsmaximum under tryspunkten. En anna egenhet. lika väl bekant, är att sött vatten kar. under vissa omständigheter ky under frys punkten. utan att någon bildning eger rum: men derför måste älven vattnet vara fullkom i a och dess partiklar bibehålla samma relativa läge till hvarandra. Minsta orsak. som upphätver dessa vilkor. föranleder ögonblickligen isbildning. Haftsvatten har samma egenskap. men med den skillnad att, om det blivit kyldt flera grader under fryspunkten, det likväl an tåla en ganska stark rubbning utan att förvandlas till is. Stödjande sig på dessa grunder har Edlund. svenska vetenskaps-akademiens fysiker i Poagen dovffs Annaler publicerat evt hi st intressant ar beie om isbildningen i hafvet. Östersjön var iltet för hans observationer, för hvilkas förnämsta resultater vi redogöra. Isbildningen kan ske på tvenne sätt: 1) genom vattnets afkylning till dess fryspunkt; isen bildar sig då på ytan 4 samma mån som det genom denna bildning frigjorda värmet afledes: 2) genom vattnets atkylning under dess fryspunkt; isen bildar sig då icke allenast på ytan, utan ätven på mer eller mindre vetydligt djup. Detta sednare bildningssätt förekommer ottare i öppna halvet än i grannskapet af kusterna. I Polarhafven antager det gigantiska proportioner. Jag är sinnad antaga säger Edlund — att i dessa hal, som under sommaren äro fria från is, största delen tdera bildas om vintern under vattnets yta. Det djup. till hvilket det öfverkylda (surrefroidire) vattnet kan nedgå, mätte vara ganska stort. då det redan i Östersjön och Kattegat sträcker sig till mer än 100 fot. Man kan antaga att detta fenomen, som eger rum i en så stor skala, så småningom verkar en betydlig förändring eller transport af halsbottnens fasta beståndsdelar. Alla sjöfarande tala med fö våning om isbergen (les icebergs). som simma omkring i polarhafven. På vestra kusten af Grönland är det ej sällsynt att träffa sådana, som hafva en höjd at 200 tot öfver vattenytan. Då rman känner, att massan af dessa berg är åtminstone fem gånger så stor under som ofvan vattnet, kommer man sannerligen till en ismängd, som är underbar. Placera. e på land skulle de ha en höjd af mer än 1000 tot. Lik äro de ej de största. Scoresby såg i Davidssundet isberg af 2000 fots längd, 4000 fots bredd. med spetsar af mer än 100 tots höjd ofver vattenytan. Man vet att de oräkneliga glaciererna till största delen utskjuta i de vikar. som splittra vestra kusten at devna ödsliga region. Säkerligen måste man anse dessa glawvierer vara isbergens första ursprung. Men deras tillväxt kommer till stor del af denis, som eiter all anledning )ildat sig på betydliga djup i oceanen. 2