Aftonbladet – 4 augusti 1864, sida 2

kommo fram till vaktelden, skrattade af full hals, tömde en bräddfull bägare och vandrade derpå åter tillbaka dit, hvarifrån de kommit. Alla helsade den nye kumraten med UHflig glädje, såsom en ytterligare anledning at dricka; och ehuru E-ca var glad att finna, att ivgen utom centurionen förstod latin, och att han följaktligen skulle undslippa en mängd obehughga frågor, var det dock ögonskenligt att de icke ämmaude låta honom aflägsna sig förr än han först rundligt druckit dem tll i det krattiga sabinsku vinet. Emellertid lyckades britten att till sina värdars tilltredsställelse underhålla sin roll al soldat. Ögonblicken företöllo väl mycket långa, men medun germannerna sjöugo, drucko och på sitt eget språk fjorde sina anmärkningar om honom, hade hun tid att uppgöra en plan. Alt genast förklara att han visste besked om en komplott mot Ciesera lif och be centurionen skaffa honom wlliräde till Caesars person, skulle, det insåg han ganska väl. endust ha skadat hans plan, genom att göra honom sjelf misstänkt såsom den sannolike mördaren och såsom jen bland de sammuansvurne. Om han varnade officeren, skulle detta möjligen förmå honom att fördubbla sina poster och befalla sina män att sluta med drickandet; men Esca insåg ullt Jör väl att intet motstånd inom palatset kunde göras mot den massa, hvarmed hans fordne husbonde komme att angripa det. Den enda utsigten för kejsaren var utt fly. Om han vore i ständ att träffa honom personligen, hoppades han att han skulle kunna förmå houonr dertill. Men häruti låg just svårigheten. En monurk i sil preles är icke syulg för en hvar som kan orsköoe boörom. även om buns egen lyckats kumima in i tradvärden, och remgänsg uppmuntrade hovom att förisätte. Ehuru germanperna tyckte sig vara mera vaksamma än vanligt (så djupt hade den Cesuriska lifvaktens beprisade disciplin sjunbitx. yo de dock förvirrade eller hekym