Aftonbladet – 3 augusti 1864, sida 2

Ootyn velaRIiatL tolac vard ett OM så SREMUE, mäste de utbytas mot ett annat beskattvmgssätt, — ty derom få vi väl vara ense. alt staten icke kan uudvara inkomster for bestridande af sina ständigt växande utgifter I Norge vidtogs verkligen för några to: är sedan den då allmänt säsom särdele: ändamälsenlig ansedda åtgärden, att medgilva jordens friköpande trån grundskatten, hvilket ock lättare än hos oss vor verkställbart, emedan den privilegierade jorden icke, säsom lallet är i Sverge, var al syunerligt omfång. Men man lörbisåg likvisst den vig tiga omständigheten utt stutsutgiiternaskulle tillväxa i större progression de då beräknade statsinkomsterna, och följden deraf har blitvit att tryckande konsumtionsskatter i form af höga införselull r. hög bränvins-, och multskatt ha mäst anlitas. Storthinget har också redan baft till behandling flera förslag om återinförande af en grundskatt, och det kan ej dröja lange förr än man måste tillgripa denna utväg i stället för ant fortsätta med ett irrationelt tull system ), Då man hos oss ordar om de tryckande erundräutorna, menar man naturligtvis dermed de räntor som utgå från skattejorden. Men dessa grundröutor, såsom der förlattsren pöstär, orsuka det ötverklagade betrycket hos skattejordegarne, huru du törklara det obestridliga faktum utt äfven egarne af sådan jord hvilken icke tillhör kategorien ?skatte? klvga ötver finunsielt bekymmer i summa mån som de äro skuldsatta? Onekligen är frågan om grundskatternas afskaflande af stort intresse; den spelar en vigtig roll vid hvarje riksdag. och det kan vara skål egna uppmärksamhet åt densamma, Det kan numera vara likgiltigt huru joriden tillfallit staten och huru den till skytte lörvandlats: att den genom Gustaf den förstes år 1527 verkställda indragning af det s. k. andliga frälset betydligt ökats, är ullmänt bekunt, äfvensom utt skattejorden mot en viss ärlig ufgäld (skatt) upplätns ät äbor. hvilka sedermera genom erläggande på en! gäng al några — sex å tio ärs kronovärderimgsräntor fått lösa, eller som det heter, I skotteköpa sina hemman. Men huru an är denna ekatt? Jo denna består, som bekant, i olika räntepersedlar inom hvarje landsort, hvarom värmare up I lysning vinnes af des. k. ?undervisningarne?, hvilka innehålla uppgifter ä räntornas slag, deras belopp ä hvarje helgård, deras kronovärdi ipenningar och deras förvandling från en persedel tull en annan. I öfrigt nun vissa reglor bestämda, hvarefter grundräntorna och åsättning af mantal skull ske hvilka reglor, kända under namn af skattläggningsmetoder, äro antagna för attivom hvurje ort befrämja likket i skatlävgning ide olika hemmanen emellan. Ait förstå sig härpå tordrar ett särskildt studium: men detta besvär bör den underkasta sig, son vill bedöma värt skatteväsende, hvilket ut gör ett ganska intressant bidrag till vär kulturhistoria. I De som icke närmare känna vårt skatteväsende, framkomma otta med påståendet, utt skatten, ursprungligen hög, tid eler annan ökats.? Men verkliga förhållandet är bkvisst att skatten från början varit låg och successive vid behof ökats: den har dock icke på de sista 200 åren blifvit höjd. Den bar mull våra dopar utgätt i enahanda räntepersed hvari den etter hvarje orts meod 1600 wlet, eller dertörinnan, be Det är oivifvelaktigt. att svaga hemman företinnas, hvilka uuder tidernas lopp geuom skogens nedhuggning — hvilken åtgärd, såsom numera erkännes, bh to menligt inverkar på jordens produktionsförmåga och kulturväxteroas tretuud, -— eller genom et oklokt och utsugande brukuir ttafsj Ifvu Jorden än visare försämrats; mon vi tro dock att dessa företeelser höra till undantagen, och för ingen del bevisa att de tili inten utgående hemmansskutterna äro så betungande au de orsuka det betryck, som nu hemsöker eguaren at ifrågavarande hemman Emellertid är det af gansk erhålla iull visshet huruvida klgt att — säsom den uppglivi hemmansskutterna i sednure tider och genom den år 1855. efter längvariga och hfliga strider, intörda skatteförenklingen, blitvi ökade. Vi hafva för sådant syftemål tförskaffat oss åtskilliga officiella forvandlingsuträkningar å de gamla och nya hemmausräntorua, och deraf vunnit den beI stämda visshet, alt ofvannämnda påstående icke är betogadt, Nämnda uträkningar äro så vidlyftiga, att de icke in exienso kunna meddelas här, hvilket också är mindre behöfligt, då slutsummorna äro fullt uppl; j sande i frågan. För säkerhetens skull ha vi icke inskränkt oss till ett län, utan valt tvenne, nemligen Upsalaoch Örebro län, och dertill tagit i hvardera ett uf de hö beskattade hemmanen. Sluthgen, och att underlärta öfversigten, skola vi älven anföra medelpriset vf grundräntorna för tio är från s mma hemman. Det ifrågavarande skattehemmanets, utgörunde ett mantal; i Upland: — : Ganla räntor, bestävude af tjugosex räntetitur, belopie sig, efter 1363 ärs mar egångspris, till... -. -rdr 161: 77, hvaremot nya räntan, som består allenast vi fyra utlar, utgör, efter samma års murkegångspris, rdr 145: 59, och medelpriset för de tiv sisuörflutna ären ses sr sr rr rr vv FAR 156: 64. Det dernäst omtförmälda skattehemmuners i Nerike (jemväl ev mantal): Gamla räntor, bestående af fyrtiofem ränte) Bland Norges statsinkomster, som för året 1863 beräknades till 19.680 000 rår. kalkvlerades tull