Aftonbladet – 3 augusti 1864, sida 2

på guld och ädla stenar, medan deras vil. dare passiouer eggades genom ett ymnig! . Ju mera vilda och öfverdådiga de kunde bli, desto bäure skulle de lämpa sig eter hans syften. De voro verktyg, om redan voro skarpa och färdiga till begsgnaude; men han unsäkg dock att de kunde bLehöiva en änuu skarpare egg, och sökte följaktbgen att förskaffa dem en sådan. Han hade på gruud derat betallt att det kulle dukas i eit inre rum, som endast begagnedes vid särdeles högtidliga wilhällen, och i hvilket Vitellius sjelt, etter hvad det pästods, mer än en gång hade njutit af sin undersåtes gästfrihet; ja, älven yttrat sin stora belåtenhet med testen. Denna sul, som strålade uf så mänga prydnader och granulåter som kunde hopas utan att såra denv goda smaken, var dessutom af så måttliga dimensioner, att den lät gästerna med läuhet ölverskäda alla de dyrbura föremål den innehöll. Goltfvet var inlagdt med de rikaste och bjertaste rutor, så jemut hoptogade och sä väl bonade, att de glänste släta och klara som glas. Väggarne voro at poleradt citronwä, med rikt förgyllda taklister och hörn, medan sjeliva panelerna voro målade : ed artistisk fulländning och i lysande tärger, men med tidpunktens yppiga blomsterstil och på atvägar komna emuk. Dessa måluingar föreställde mytologiska ämnen, och dessa just icke ar det allra finaste sluget, utan mest fauner, nymier och satyrer, medan Bacchus sjelf mer än en gång framställdes i hela yppigheten af sin trinda, svällende buk, gr wvinlöfskraus, sin murgrön-lipdade stef samt omvitven med rika klasar at mogna, purpurglödande drutvor. För att fylla nicherna nelian dessa paneler var geten — eit djur som romurae ulvd tinkte sig i förbindelse