Aftonbladet – 3 augusti 1864, sida 2

dragen derutur, och om hvilken de natur iligtvis kommo i gräl med hvarandra. Saninerligen, om inte det hade varit för nattens jarbete och den aflagda eden, skulle ni fätt se ett litet muntert nppträde här ute i er egen portik, ty jag har två eller tre häl som kunna göra så vackra och fina stygn med sina svärd som någonsin en skräddare med sin nål. De pratade någonting om att hon skulle vara judinna. Det är också ganska sannolikt, ty sedan Nero gick bort, svärma dessa i stora skaror vid Tiberstranden. År ni nu nöjd, tribun? Vid Bacchi buk, jag måste skölja min mun med Faualerner. Det här myckna pratandet hur gjort mig törstig som en kamel!? Belåten! Efter allt hvad han nyss hade hört? Vagn! Hvita hästar! Judinna! Det återstod intet tvifvel derom. De der gladiatorerna måste ha stått på vagnen, tänkte tribunen, dödat min frigifne och tagit henne ifrån mitt folk för att öfverlemna henne åt den man jag mest hatar och fruktar på jorden. Belåten! Måhända blir jag bättre belåten då jag fångat henne, förödmjukat Valeria och skaffat dig ur vägen, min tappre strupafskärare, samt sett slaiven piskad till döds vid min egen dörrpost! Då, och icke förr än då, skall jag bli i stånd att dricka mitt vin utan hjertesveda och lägga mitt hufvud på kudden med någon utsigt till sömn. Emellertid måste nattens arbete utföras — nattens arbete, som sätter Vespasianus på tronen och gör Placidus till förste mannen i riket. Ja, detta kan möjligen bereda mig väg till sjelfva purpurn. Generalen är långt framskriden i år och redan temligen medtagen af för många fälttåg. Titus är visserligen legionernas älskling, men hen tänker och lefver inte för något sonat ög krig. Jog tror etthen öskor det,