Aftonbladet – 2 augusti 1864, sida 3

målet till handläggning om torsdag vid rådhusrättens 4:de artdelning. Uti stämningen yrkas ansvar ä Tefft enligt 3 8 och 12 mom. try frihetsförordningen, jenitörde med 18 kap. 853 mom. och 60 kap. 5 missgerningsbalken. Tefit är dock icke ännu med kallelse anträftad. — ÅAfven ett annat tryckfrihetsåtal förekommer om torsaag vid rädbusrättens 4:de afdelning. Komministern A. Linderdabil i Ofvansjö har nemligen å boktryckaren här i staden P. A. Nyman utverkat sig svimning för en hos denne tryckt broschyr. hvilken angående käranden förmenas vara osannfärdig och förvillande. Uti stämningen yrkas ansvar å Nyman såsom författare, såvida han icke kan styrka den verklige författaren. — Poliskonstapeln n:r 88 Lundahl blefi dag. för förolämpningen emot hr och fru Enbom, hvarom förut är nämndt. suspenderad på 14 dagar med tjenstgöringsskyldighet, och skulle den tid han redan varit ifrån tjensten skild deri inberäknas. — Tvenne döda manspersoner ha i går funnits flytande i sjön, den ena vid Ludvigsbergs gjuteri och som igenkändes varit boktryckerikonsuörvandten Pehr Gustaf Fröberg; den anIra vid Beckbruket. och var denne försörjningshjonet Eric Gustaf Stenberg. hvilken på f. m. utgått på permission från sodra forsörjningsinrättningen. Orsakerna till dödssätten äro icke: kända. — Till poliskammaren har rapport inkommit om ett blodigt slagsmål, som tilldragit sig på sjöbryggan nedanför den s. k. Vattugränden i Djurgårdsstaden och å den derinvid för natten iörtöjda ängslupen Falken. Rapporten derom innehåller att, då båtsmanspatrullen. bestående ar båtsmanskorporalen Fahnberg och båtsmännen Boding och Wickström, hört oljud och bulier på ångslupen samt en ka L som kom sprinsande deritrån i skjortärmarne. ropade på hjelp. hade patrullen begifvit sig dit, tör att atstyra oväsendet, men blivit af irån slupen upprusande 8 å 10 personer under oudigheter otveriailen. dervid Falmberg och Wickström nedskuffades i en roddbåt, till hältten iylld med vatten; samt vidare att, då extra poliskonstapeln Lundgren samt båtsmanskorporalen Kloss och båtsmännen Osstad och Henning tillkommit, Lundgren blitvit neddragen i ångslupen och der, under vilda n och oqviäden, slagen öfver gen och i. hulvudet. hvarföre båtsmanspersonalen, dels för att freda Lundgren, dels till sjelfrorsvar, dragit sina huggare och slagit omkring sig, men slutligen måst fly. då våldsverkarne åter rusat upp och med spakar. spadar och andra tillhyggen förföljt dem, hvarvid korporalen Kloss erhöll ar en gröfre jernstång ett starkt blödande sår ilhufvudet. Hvilka slagskämparne voro, kunde icke i mörkret urskiljas; men då det blef dager anställdes genast spaning efter dem, hvarvid maskinisten Carl Eric Wall blef röjd genom ett huggsår, som han hade påthögra örat, då han ock erkände sig varit med i slagsmålet samt uppgaf såsom deltagare deri flera andra personer. hvaribland et par bröder. Alfred och Iöhan Winberg, den förre maskinist å nämnda ångbåt, den sednare å ångslupen Eidern. Undersökning rörande uppträdet kommer att en annan dag hållas (Insändt.) Under rubrik en celeber rättegång finnes i nr 161 af tidningen Aftvonbladet för den 15 i denna månad refererad en rättegång, som afser lösningen af den frågan, huruvida numera aflidna öfverstinnan Sofi Peyron, hvilken såsom fideikommiss innehade sätesgårdarne Råbelöf och Oderberga med underlydande, egt rätt att, på sätt skett, genom testamente förordna om fideikommissets afkastning under fardagsåren. — Det fi vånar insändaren att referatet, — hvilket är skrifvet med lätt hand och tydligen ådagalägger attreferenten i minsta detalj känuer till målet, ja så väl, att han till och med har sig bekant att mot häradsrättens utslag hafva svarandena vädjat i vill kongl. skånska hofrätten. dit saken dock ännu (d. v. s. den 15 Juli) icke inkommit — innehåller en väsentlig vilseledande uppgift, vidi hvilken referenten sjelf tyckes lägga stor vigt; I i eftersom han till en del kursiverat densamma. Berörda uppgift lyder sålunda: Det var parterne emellan ostridigt att i fideikommissbrefvet, upprättadt af majoren Ludvig Gustaf von Böhnens enka, Anna Catharina Ridderschantzr, den 6 Felruari 1863, icke finnes något förord: nadt om fardaa efter fideikommissaries frånfälle. Till vederläggning häraf tår insändaren upplysa: att svarandena vid häradsrätten ingåtvo fideikommissbretvet och särskildt påpekade den 3:dje punkten. deri fideikommisstiftaren, som hade utsett sin äldsta dotter Sofia till fideikommissarie, bland annat stadgar: Beträffande lisa egendomen, som i boet vid min dödstimma befinnes. hvarunder iemväl förstås all afkomsten utaf dodsen. ete.. vill jag härigenom förklara. det alla tre mina kära döttrar. såsom förtroliga syskon skola under tvenne års förlopp efter min frånskilnad samfäldt eller gemensamt, etc. -— — — Men så snart dessa begae åren förflutna äro, då tillkommer äldsta dottern fröken Sofia att antaga eqgendomens förvaltning, ete.; — att svarandena dervid ennrade att då det sålunda funnes föreskrifvet för första fideikommissarien att fideikommisset icke fick tillträdas förr än 2 år efter fideikommisstiftarens död, kunde väl destomindre fideikommissbrefvet lägga hinder i vägen för tillämpning numera af 1810 års förordning: — samt att svarandena i deras libell till kongl. hofrätten ytterligare fäst uppmärksamhet derpå att fideikommissbrefvet. långt ifrån att lägga hinder i vägen för åtnjutande af fardag å denna fideikommissegendom. fasthellre uttryckligen stadgade att 2:ne fardagsår skulle efter fidei! kommisstiftarinnans d54 erhållas. ett stadgande, enligt svarandenas förmenande, äfven för henpnes efterkommande tillämpligt. Det visar sig häraf. att det icke var så ostridigt parterna emellan att i fiderckommissbrefvet icke finnes något förordnadt om fardag. L. LANDSORTS-NYHETER. I i