Aftonbladet – 2 augusti 1864, sida 2

förargelse öfver att hans plan åter blifvit gäckad; men som den unge körsvennen var hans favorit, ville han icke låta honom umgälla hvad som passerat. sNå, det är då väl att hästarne åtminstone blifvit räddade! sade han helt godlynt. Gå och skaffa dig litet mat och ett las vin. Om en stund skall jag låta kalla ig hit igen. Automedon såg med glad öfverraskning upp i sin herres ansigte innan han aflägsnade sig, och märkte att det, eburu förfärligt blekt, hade fått detta härda, bestämda uttryck som hans underhafvande så väl kände till. Tribunen behöfde också verkligen samla all den själsnärvaro, öfver hvilken han berömde sig, ty medan han ännu talade, hade hans snabba öra uppfängat trampet af fötter och den välbekanta klangen af stål. Blodet rusade häftigt till hans hjerta, då han tänkte sig möjligbeten att en manipel af Ceesars lilvakt i detta ögonblick höil på att besätta gärden. Det var med en suck af innerlig lättnad som han, i stället tör centurionens hjelmkam, igenkände Rulus höga gestalt, åtföljd af sina kamrater, hvilka vördnadsfullt och med en tafatt förlägenhet trädde fram på den yttre gården. Ingen kunde bättre och snabbare än tribunen sätta sig in i hvarje roll han ville spela; emellertid låg det verklig bjertlighet i den ton hvarmed han helsade de ankommande gästerna, ty deras besök var honom mera kärt än de kunde ana. s Hell! Rufus, Lutorius, Eumolpus!4 ropade han muntert. Allesammans toppra fäktare och käcka dryckeshjeltar! Hvad! gamle Hirpinus, är det inte dina breda skulror jag ser derborta i eftertruppen? och HBippias också, arenans heros! Välkomna: allesammans! Bordet är nyss dukadt, och Chiosvinet står derborta och afkyles bland; blommor! Ännu -en gångy ett hjertligt väl-: kommen åt er allu! l Gladiatorerna, som ännu kände sig litet förlägne af den tvanliga prakt som från alle