Aftonbladet – 2 augusti 1864, sida 2

liga svåra vänners hufvuden i sitt väld? Vet du att Cesar, trogen sin svinnatur, skall vända sig mot oss likt ett jagadt vildsvin, om han misstänker den ringaste skymt al fara? Vet du att ingen af oss kanske får lefva så länge att han hinner förtära den måltid, som sår anrättad åt oss i nästa rum? Hvaraf är du då danad, karl, att du med svärdet på bådas våra strupar kan se mig så der lugnt i ansigtet? sJag kan akta min egen strupe med min hand, svarade den andra, utan att på minsta sätt synas smittad af sin värds oro. Säkert är, att jag inte brukar frukta faran innan den kommer. Men att barbaren kommit undan, det såg jag med egna ögon, ty jag lemnade honom för tre minuter sedan på knappa hundra stegs afstånd från er egen ort. Tribunens ögonbryn restes af oförställd förvåning. I sådant fall har han ännu inte hunnit fram till palatset! utropade han häfiigt. Nej, det är troligen säkert, eftersom jag säger er att jag såg honom här — och det i godt sällskap till på köpet?, tillade han med ett leende. Tribunens överraskning gick nu så långt att aen beröfvade honom hans vanliga själsnärvaro. Med Valeria?t frågade han helt obetänksamt; och i detsamma som han hade yitrat dessa ord sade honom en dunkel misstanke att han borde ha hällit inne dermed. Fäktmästaren ryckte till och rynkade pannan. Hans hufvud var mera upprätt, och hans röst mera sträf och sträng, då han svarade: Jag bar under den sistförflutna timman gett Valeria ock-å; men hou hade inga anira slaivar hos sig än sin vanliga betjening. Lok 4 Vrede, nyfikenhet, tvchågsenhet, svart juka, hundrade stridiga rörelser rasade i detta ögonblick i tribunens bröst. Hvad hade den dervackra gladiatorn att -göra. i Velerias hus? Och var det möjligt att kon: