Aftonbladet – 2 augusti 1864, sida 2

håll mötte deras blickar, svarade sin värt med mindre sjelfförtroende än vanligt. Ru fus stötte till Lutorius med armbågen, så som en vink att denne skulle gifva ett ar tigt svar, och pallern som tycktes vara ovan gt blyg af sig, upprepade samma signa åt Enmolpus från Ravenna, en undersätsig hjulbent kämpe med ofantliga muskler oci ett groft, bistert ansigte. Denna kämpe säs sig förläget omkring och tycktes benäger att göra helt om och fly, då Hippias tl hans stora lättnad i detsamma trädde fram och åstadkom en diversion till hans förmån hvilken han hastigt begagnade tillatt drag: sig tillbaka bakom de öfriga. Placidus klappade i händerna — ett asia tiskt bruk som de mera förfinade romarne hade efterapat, och två eller tre slafvar in funno sig genast på kallelsen. Gladiato rerna betraktade dessa tjenares dyrbara dreg ter och personliga skönhet med en min a blandad förvåning och beundran. Bjud omkring vin bland mina vännei här!? sade tribunen. ?Jag har hara ett put ord att säga er anförare, och så sätta vi os: till supen. Vid dessa ord tog tribunen Hippias afsides, emedan han hade kommit till den öfvertygelsen, utt det under närvarande förhållanden vore klokast att skänka mannen hela sitt förtroende och lita på den trohei hvarmed dessa män stodo fast vid ett en gäng uppgjordt köp. Det är ingen tid att förlora, sade han i ängslig ton, i det han förde Hippias ett stycke bort trån hans följeslagare. ?Någonting, som vi inte kunna taga med i beräkningen. De kunna väl inte höra osa derborta 2? Fäktmästoren kastade er likgiltig blick på sin trapp. 45å länge de ha en så angenäm sysselsättning som nu?, sade han, skulle de knappast höra om krigstrumpeten kallade dem till vapen. Ni behöfver inte frukta min ädle gynnöäre; dette skoll tillräckligt tage