Aftonbladet – 1 augusti 1864, sida 3

kommit och gripit dem. På hemvägen till fästningen, der de nu åter finnas i godt förvar, I stade sig en af förbrytarne i ena fästningsgrafI ven, hvarifrån han dock uppdrogs. ä— Från Upsala skrefs den 30 Juli: Sedan förl. onsdag har icke något regn fallit. Under de senaste dagarne har väderleken för den nu öfverallt pågående höskörden varit i hög grad gynnsam. — Från Westervik skrifves den 20 Juli: Höbergningen, hvilken häromkring nu är fullt afslutad, har varit gynnad af en särdeles vacker och passande väderlek. Skörden har också i allmänhet varit den mest ymniga, som man under flera år haft tillfälle se. Den torra luften. som varit så gynnande för höet, har emellertid icke varit det för vårsäd, rotoch trädgårds ter, hvilka redan icke obetydligt lidit af torkan. isynnerhet på sandjord och höglända ställen. Andra skörden på klötverfälten kommer också att blifva klen om den starka torkan längre fortfar, äfven torde landtmannen i detta fall få brist på höstbete för sina kreatur. — Från Sköfde skrifves den 30 Juli: Efter en temligen långvarig torka föll här förliden tisdag under flera timmars tid ett görande, ymnigt regn. Höbergningen ir nu, med få undantag, slutad. Skörden har varit gun riklig och allt är oskadadt inkommet. — Ehur vi hade Olofsmessedagen i går, kommer det väl dock troligen att ännu dröja en god tid innan rågskörden kan börja. FRE SEO — Kejserliga franska domstolen har fällt sitt utslag i den rättegång, som hertigen af Aumale och bokhandlaren Levy anställt mot polisprefekten i Paris för orättmätigt ingrepp 1 dennes egendom. Augsb. Allgem. Zeitung redo gör på följande sätt för detta märkliga rättegångsmål. ?Hertigen af Aumale har i 12 år studerat och arbetat, för att författa en historia öfver huset Conde. Det af honom ärfda familjarkivet och omfångsrika privatkorrespondenser samt de offentliga bibliotekerna i Brässel och London ha lemnat honom stoftet, hvilket småningom genom hans studium och hans talents energi siktades, och gestaltade sig, samt under inflytandet af hans tacksaumhet och patriotiska entusiasm antog lif, men likväl strängt höll sig inom den historiska kritikens och den vetenskapliga opartiskhetens gränser. Arbetet skall upptuga fyra band och har redan varit färdigt i manuskript i två år. Det omfattar endast tidskiltet från 1530 till 1656, huset Condes glansperiod och ett af de intressantaste kapitlen i verldens historia. Hertigens af Aumale historiska verk skall skingra det töcken, som sväfvar öfver denna period, och lär, enligt trovärdiga försäkringar af män, som tillåtits taga kännedom af manuskriptet, ådagalägga en samvetsgrannhet och grundlighet i den vetenskapliga forskningen, ett detaljeradt källstudium och en kännedom om den historiska litteraturen, som är sällsynt att finna i moderna franska historiska arbeten. Hans stil är ren och elegant samt erinrar mera om Macaulay än About och Laguerronigre. Vid slutet af år 1562 var ett band tryckt i Levys boktryckeri i Paris, och två exemplar deponerudes 4 inrikesministeren, såsom lagen bjuder. År 1863 skickade polisprefekten, stödjande sig på ingen annan auktoritet än ett från dåvarande utrikesministern Persigny bekommet bref, poliskommissarier till tryckeriet och lät lägga beslag på och bortföra hela upplagan af 1:a bandet, 1000 exemplar, tillika med korrekturark och typer. I Maj månad samma år begärde författaren och förläggaren hos civildomstolen i Seinedepartementet, att deras egendom skulle utlemnas. Domen utföll emot dem. emedan polisprefekten handlat på ministerns befallning och någon klagan töljuktligen ej kunde föras utan statsrådets medgilvande. Denna tillåtelse, som skulle ha stått i strid mot familjens hufvudprinciper, begärdes af begripliga skäl icke. Första kammaren i den kejserliga domstolen stadfäste slutligen första instansens dom, och k iousdomstolen, till hvilken kärandena vädjat, skull säkerligen icke göra någon ändring. Som de vid konfiskationen och under sättningen uppkomna luckorna i manuskriptet redun lära vara fyllda och förberedelser vidtagits att låta verket fullständigt utkomma på en ansedd Londonfirmas förlag, har väl den kejserliga domstolens utslag ingen praktisk, men så mycket mera en stor principiel betydelse. Det är att märka, att kronans advokat ieke en gång vågat antyda, att hertigens af Aumale arbete innehåller en enda fras, som kan uppfattas såsom en förnärmelse mot den nuvarande regimen eller mot någon med denna förbunden person. Det värsta, som den nya generalprokuratorn, hr de Marmas, kunde säga mot boken, var: att läsningen deraf kunde vara farlig för ett amhälle, ?som ännu befinner sig i ett tillstånd af politisk konvalescens.? AA Svenska frivilliga I danska hären.