Aftonbladet – 1 augusti 1864, sida 3

visligt, att runminnesmärkena äro en egen dom, som de skandinaviska landen hafv: gemensam med England, men hvilken d: tyska och sachsiska folken helt och hålle sakna. — I tidningen Kalmar skrifves den 3( Juli: Sistl. torsdag sammanträdde å härvarande rådhussal ett större antal af stadens affärs. män och embetsmän, äfvensom åtskilliga jordbrukare från omgifvande trakter, för att öfverlägga om den tillämnade nordvestr jernbanan. Öisverläggningarne voro liflig och varade omkring två timmar. Alla erkände att ifrågavarande jernvägsanläggning vore af hög vigt för att lätta transporten på denna länge och lifligt trafikerade handelsväg genom Kulmar stads betydligaste handelsterritorium, hvarvid man upplyste, att vid anställd räkning, som otvitvelaktiet understege verkligheten, funnits, att 32,000 fraktvagnar och fordon under sistl, år passerat Börseryd på resa åt Kalmar. På at ordföranden framställd fråga, om de närvarande ansåge nyttigt och behöfligt att bygga en jernbana i riktning åt Lenhofda med anslutning till stambanan i närheten af Lamhult, sverades enhälligt ja. Lika enhälligt förkluredes, att man ansäge undersökningar af terrängen böra ske så snart om möjligt, samt att en komite genast skulle nedsättas för anskulffande af medel till undersökningens bekostande och för att, sedan detta vore gjordt, låta afsakkunniga män verkställa densamma. I denna komite invaldes genom slutna sedlar rektor OQO. E. L. Dahm, kapten Magnet, doktor Frykman, handlandena D. M. Ljunggren och Th. Jeansson. Vid derefter dem emellan anstäldt val blef rektor Dahm utsedd till ordförande och doktor Frykman till v. ordförande och skattmästare.