Aftonbladet – 1 augusti 1864, sida 2

smärta, skulle han ha skrattat sitt vanliga ondskefulla skratt, då han tänkte på huru fint han hade öfverlistat den qvinna han påstod sig älska. Skrattet dog emellertid bort i ett grin som förrådde mera smärta än munterhet; och med hackande tänder, skälfvande kropp och stapplande steg begaf sig tribunen ut på den yttre gården för atl med egna ögon öfvertyga sig att den fruktade och förhatlige sluivens kropp låg sty! och kall. Haas första känsla skulle varit en afhältig förskräckelse, om icke vreden gå fullkomligt hade ölverväldigat hans sinne då han såg slafvens kedja och halsband ligga slängda på golfvet. Esca bade tydligen kommit undan och hade nu sin herres ht i sin hand; men Placidus egde ett genomträngande förstånd och var förtrogen med hastiga kombinationer. Den tanken for derför plötsligt genom hans hufvud att han hade blifvit ölverlistad af Valeria, och de båda hade flytt tillsammans. Stygnet var häftigt, men det väckte honom och gjorde honom tullt nykter och redig. Han vandrade nu med långsamma steg genom korridorerna och stannade några ögonblick för att afkyla hulvud och ansigte i kallt vatten; derpå vände han tillbaka till baukettsalen och undersökte itrig: med blick, lukt och smak den bägare, ur hvilken han sist hade druckit vid hennes sida. Opiatet hade emellertid blifvit så skickligt tillblundadt, utt vinets doft icke uppväckte den ringaste misstanke; men då hun med klarare hufvud öfvervägde alla omständigheterna kom han sluthgen till den ölvertygelsen att Vuleriao hude ombytt bägarne medan hans uppmärksamhet fängslades af hemes behag; av han bade köpt en gfboland ng, derpå tvifr lade han icke tör ett ögoublick, icke heller misstånkte han att Petosiris skulle ha vågat att af ren böjelse för skälmstycken gifva en sömndryck i stället för ett vödande gift; utan han tänste med sjelfbelåtenhet att hane sterke kroppskonestitutiou