Aftonbladet – 1 augusti 1864, sida 2

nom i stånd till att stå upprätt, och i det han lade sin hand på pannan tvang han sig med en kraftig viljeansträngning utt sammanbinda och söka erinra sig de händelser, som hade framkallat denna förfärliga och förbryllande dvala. Småningom lyckades han att sammanbinda den ena länken efter den andra af dagens tilldragelser samt att slutligen få en klar öfversigt af alltsammans. Det var med en känsla af triumferande glädje som han erinrade sig Vulerias besök, och buru han hade slingrat sin arm kring hennes herrliga gestalt just på denna samma soffa. Hvar var hon nu? Han såg sig omkring, som om han väntat att finna henne i rummet, och i det han så gjorde föll hans blick på de båda pokalerna, af hvilka den eua vur till hälften tömd, som stodo på brickan. Att säga att Placidus hade ett samvete, skulle endast vara en ordförvrängninvg, ty denne varnare, aldrig synnerligt besvärlig, hade sedan hans mandomsälder blifvit så qväfd och nedtystad, att han blifvit en fullkomligt negativ egenskap; men det oaktadt ötverfölls han i detta obevakade tillstånd af en känsla af fasa, då han erinrade sig besöket hos Petosiris och det gitt hyarmed han hade beslutat att försäkra sig om elafvens tystnad. Men innan denna rysning ännu hade gått öfver, kom minnet af den mörka hemlighet Esca kände, af den komplott, från hvilken det nu var för sent att draga sig tillbaka, och som dennu natt måste sättas i verket, strömmande tillbaka till hans hjerna, och för ext ögonblick kände han sig förlamad af tanken på det brådjup vid hvars rand han stod. Men såsom det alltid var fallet med tribunen, kom med sjelfva faran älven den energi som behöides för alt mötu den. PÅtminstone?, mumlade han för sig sjelf, 7äbägaren nära nog tömd, och drycken måste ha gjort sin verkan. Först måste jag se efter liket, och sedan blir det tids nog att taga rätt på Valeria,? Om hen ae IN mindre kroppslig