Aftonbladet – 1 augusti 1864, sida 2

ken han stod skulle låta honom gå fri från bestraffning för de obehagliga tidningar han medförde. Det var alltid en farlig pligt att underrätta Placidus om alt hans planer misslyckats. Han lyssnude visserligen med lugn hållning och orörligt ansigte, men förr elier sednare skulle nan dock enligt all sannolikhet låta budbäraren umgälla den förtrytelse hun kände öfver budskapet. Tribunens ansigte ljusnade då gossen kom in i försalen; med en tör hovom egendomlig förställning dolde han emellertid för den unge körsvennen den otålighet med hvilken han bade alfvaktat hans äterkomst. Du har väl inte kört hästarne varma ?5 sade han, låtsande en ytterlig likgiltighet. Automedon säg helt lättad ut. Nej, bevarst, avarade han; och Oarses var med ett stycke på vägen hem, men han steg ned nära Heliga Porten, och jag hade ingen med mig i vagnen på hela Fluminiska vägen. Slafvarne äro snart här tillbaka; och Damasippus-ack, herre, bli inte ond! — Damasippus — jag fruktar att jag lemnade konom död på gatan!4 Här svek modet gossen helt och hållet; han hade verkligen blifvit i hög grad uppskrämd af aftonens händelser, och med en omklig min lindade sina långa lockar kring ingrarne och utbrast i tårar. sHvad är det du säger, din narr?X dunIrade tribunen, i det han blef alldeles svart ansigtet af raseri. Du har således inte ört heune med dig! Enfaldiga burn! til ade han, i det han med en stark anstränging lugnade sig. Hvar är — hvar är den om jag befallde Damasippus föra hit i Uton? (Forts. följer.) ——LLK Zn X — Såsom en Ovanlig företvelse, säger en